Lovisa Ringborg, ”The living room”. Cecilia Hillström Gallery, Hudiksvallsgatan 8, till 14/10
Genom infrarött filter och långa exponeringstider framkallar Lovisa Ringborgs svit av stora och mindre färgfotografier känslan av kuslig instängdhet. Stillheten i bilderna är kompakt, rent av dödlig. Och utställningens engelska titel möjligen ironisk. Mitt på gallerigolvet två skulpterade sängar, den ena med en livlös kropp. Fotografiernas interiörer och fönster, halvfyllda glasflaskor och pressade växter är framställda med en teknisk briljans som förstärker det giftiga innehållet. Som i ett sista hemma-hos-reportage. Magnus Bons
Patricia Treib, ”Undulations”. Galerie Nordenhake, Hudiksvallsgatan 8, till 23/9
Perfektionen hos målaren Patricia Treib är betydligt mer lekfull. Fast fulländning är ändå det mest framträdande draget, vid sidan av dukarnas imponerande storlek. Jag associerar till ett slags förstorade spelkort med kurbitsslingrande linjer och böljande former. Eller en sorts abstraktion destillerad ur Alice i Underlandet. I en katalog på galleriet ser jag att Piero della Francescas renässansmåleri liksom mönster ur Vogue är inspirationskällor. Färgen rytmiskt fördelad på duken under högst en dag. Det svänger fint. Magnus Bons
Martina Hoogland Ivanow, ”Med ögon känsliga för grönt”. Galleri Duerr, till 23/9
Installationen av Martina Hoogland Ivanows nya verk framstår en aning udda. Ljuset strömmar från de grönfiltrerade fönstren så att videon i ena hörnet bleks bort. Visserligen är själva filmen skadad av att ha komposterats. Större delen av utrymmet tas upp av en ljudinstallation om en grupp individer som bosatt sig i skogen. Möjligen är det också dem som skymtar i fotografierna som trängs i en annan hörna av galleriet. På sedvanligt sätt porträtterar Hoogland Ivanow sina personer i ett luddigt halvdunkel. En intressant öppning finns ändå i en långsam animation av en torvkoja i skogen, ackompanjerad av humlesurr. Magnus Bons
Helene Schmitz, ”Studies in falling”. Galleri Flach, Karlavägen 9, till 30/9
Har Helene Schmitz hittat den exakta platsen där Caspar David Friedrich 1818 målade sin berömda ”Kritklippor på Rügen”? Det verkar i alla fall så, för i det cirkelrunda och 200 år yngre fotografiet ”Studies in falling” finns samma magiska ljus och dramatiska natur. Men hos Schmitz är människorna frånvarande, i stället fokuserar hon på spåren av vår så kallade civilisation. Och framkallar en iögonenfallande svit bilder där naturen ser ut att ha gjort sig av med oss, en gång för alla. Magnus Bons
Tommy Sveningsson, ”The minus world”. Gallery Steinsland Berliner. Bondegatan 70, till 23/9
Tommy Sveningsssons öde och snöklädda skogsterräng kunde vara gjord av grädde eller florsocker. Det är sött så det förslår, trots att materialet är torrpastell. Och det skymmer i naturen, så till och med tomten vågar sig ut i en målning. Men allt gullegull kan vara förrädiskt, för ån innehåller avloppsvatten och titeln ”The minus world” antyder att där finns undre nivåer. Sveningssson presenterar en lika välgjord som sevärd uppdatering av exempelvis Gustaf Fjæstads nationalromantiska landskapsmåleri. Magnus Bons
Kent Iwemyr, ”Den blå ryttaren”. Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12, till 7/10
Efter alla tekniskt perfekta konstverk är det befriande att möta Kent Iwemyrs betydligt strävare bildberättande. Men med en varm medmänsklig ton. Och som håller sig till en enhetlig färgskala i vitt, grått och rosa. Han presenterar ett antal vardagsscener, självupplevda kan man tänka, men med hög igenkänningsfaktor. Personerna vänder genomgående sina ansikten mot betraktaren, i en sorts mild desperation. Målarstilen kan väl kallas naiv, men kompletteras med Iwemyrs egna korta texter samlade i ett häfte. Även dessa glasklara minnesanteckningar är det en fröjd att ta del av. Magnus Bons
