Katrine Helmersson är särskilt bekant för några enskilda skulpturer som fått ikonstatus men också för stort upplagda installationer. Hennes konst utstrålar en syntes av kroppslighet, eros och kosmologi, ofta med impulser från Indien och Mali.
Så också i hennes utställning på Björkholmen Gallery med titeln ”Celestial Bodies”, där rummen arrangerats som ett slags fria musikaliska variationer, improvisationer snarare än symfonier. Avlägsna himlakroppar – eller våra närvarande kroppar, lika himmelska som fyllda av eros. I mystiken förenas de ju ofta, som teologen Ola Sigurdson visat i sin studie ”Himmelska kroppar.”
I första rummet en svit ärgade kopparplåtar från ett gammalt kyrktak där konstnären har bultat ut en rund konvex form och skrapat fram kopparfärgen utmed kanterna så att de bildar en cirkel. Venus.
Det grönt ärgade partiet blir ett fält som bildar en horisontlinje: ett landskap! Ovanför svävar cirkeln som en himlakropp eller kosmiskt fenomen – jag kommer att tänka på Vädersolstavlan i Storkyrkan.
Ett apokalyptiskt omen eller ett förtröstansfullt tecken? Landskapet kunde vara ett öde waste land men har samtidigt en målerisk skönhet som bakgrunden i gamla renässansmålningar. Och den värld som hotar att spricka syr Katrine Helmersson ihop med koppartråd, stygn mot sår som hos Lenke Rothman.
Här tycks allt ha uppstått ur tillfälligheter och slump. Hon har lyhört låtit sig ledas av det som råkat komma i hennes väg: det kasserade kyrktaket med sin rika yta av rispor och spår som i den öppna, informella konsten. Också följande rum utgår från ett objekt hon stött på, en gammal kaféstol i metall bärgad ur Strömmen i närheten av galleriet. Dess ornament av rosor fortplantar sig i de cirkulära rörelserna i teckningarna/collagen på väggen. Associationerna rinner osökt åt olika håll; lek, fynd och mening. En lycklig metod i konsten och i livet.
Peter Cornell
Björkholmen Gallery, Rödbodtorget 2. Pågår 15 oktober – 13 november 2022
