En blå älg med munskydd står och bligar på en vit palm i en av Karin Wikströms akrylmålningar. Två förlägna hundar sitter vid ett middagsbord i en annan. Duken tycks självlysande och snacket går trögt. I andra bilder syns skissartade människogestalter och antydda djurfigurer – och skepnader någonstans mitt emellan. Konstellationer som är hastigt nedtecknade med penseln, bara tillfälligt infångade på bildytan, och inte alltid i de mest fördelaktiga situationer.
Som de två personerna i ”Inte så”. För vad gör de egentligen? Vill de kyssas, försöker de kramas? Är de kanske två barn påkomna med att prova de vuxnas kläder? Pinsamt blev det i alla fall. Och det är en pinsamhet vi känner igen oss själva i. Vi har en gång varit där.
Stämningen i de lite nötta masonitbitarna som Wikström använder som underlag pendlar mellan övergivenhet och intimitet, möten och avsked. ”Kissing them goodbye” heter också utställningen på galleri Helle Knudsen. Varken den solkiga bottenfärgen eller den medvetet stapplande penselföringen gör sitt till för att lappa ihop eller skyla över känslouttrycken. Snarare tvärtom.
Här finns en ansenlig dos svart humor, även om det ändå är ömhet som målningarna utstrålar allra mest. Och en varsamhet inför livets små och stora hugg. Karin Wikströms förlåtande blick behövs idag, hennes raspiga slarvighet är kanske till och med nödvändig nu, som motvikt till alla perfekta bildytor man möter.
Och hon har en kompanjon och själsfrände i Kristina Erikssons pågående utställning hos Anna Bohman (till 26/10). Passa på att se dem båda, innan de packar ihop och drar från stan.
Magnus Bons
Galleri Helle Knudsen, Hantverkargatan 18-20, Stockholm. Pågår 9 – 31 oktober 2025
