Det vilar något kusligt över Johan Carlsson Ströms måleri. En laddad stämning blir uppenbar nästan direkt framför hans verk, som får gott om utrymme i Färgfabrikens gamla, finfina industrilokaler på Lövholmen. Motiven, kompositionen, paletten verkar bekanta men är samtidigt svåra att omedelbart identifiera. Som om varje målning bestod av flera lager som överlappar varandra och genererar nya betydelser.
Märkliga interiörer med en och annan omkullvält möbel. Trånga rum, som någon har lämnat eller är på väg tillbaka till. Poliser som söker igenom ett område. Något pågår precis framför våra ögon och ändå är det svårt att komma åt det.
Handlingen pendlar fritt mellan fiktion och verklighetsbaserade händelser. Det är oftast omöjligt att avgöra var gränsen går. Även om det inte är nödvändigt att känna till dem finns det något fint i konstnärens egna historier som han generöst delar med sig av i samband med pressvisningen. Till exempel den om den fina gesten att överlämna en liten sten som en kärleksgåva till en flickvän vid varje möte. Titeln Jag gav dig stenar på ett dubbelporträtt (Harlekin och Colombina?) är som ett bokstavligt och symboliskt bokslut för den avslutade relationen (i livets commedia dell’arte).
I sviten Ebay / Etsy Haunted Dolls avporträtteras leksaksdockor utan ansiktsdrag. Något rysligt förmedlas här trots (eller kanske på grund av kontrasten med) de vackra tvåtonade bakgrunderna, som med sina lugna färgklanger anspelar på Giorgio Morandis meditativa, stilbildande måleri. I ett annat verk – en vikskärm med tre delar – kommer en påminnelse från dödens ögonblick i Pompeji. En tyst, sluten och inåtvänd målning som gestaltar tidens avlagringar.
Tekniskt sett experimenterar Carlsson Ström en hel del. Ibland rinner färgerna i tjocka sjok. Ibland flyter de i tunna lager. Formaten skiftar, motiven växlar och paletten förändras. Formspråket och det måleriska uttrycket är ett sammelsurium av olikheter. Foton från film eller internet. Arkivmaterial. Modeller från brottsplatser. Loppisfynd. Klassiker från film- och konsthistorien …
Något lånat från Bonnard, något från Dick Bengtsson och Karin Mamma Andersson förstås. Och så ett stänk av Hitchcocks förkärlek att framkalla kalla kårar när hotat inte visas men bestämt ruvar bakom duschdraperiet.
Referenserna haglar. Det som gör det hela intressant är att Carlsson Ström inte försöker kamouflera dem för mycket. Hans uppror finns i den skenbara lydnaden. Han närmar sig sina föregångare på ett fullkomligt avslappnat och självsäkert sätt. Här finns varken devot dyrkan eller avståndstagande. Med nyfikenhet, humor och lätta anslag testar Carlsson Ström olika perspektiv som om han spelade samma stycke i olika versioner; som Bach, som Mozart, som Chopin …
Hans måleriska övningar kan när som helst gå vart som helst. I vilken riktning detta konstnärskap med potential kommer att utvecklas härifrån, lär vi upptäcka framöver.
Joanna Persman
Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1, Liljeholmen. Pågår 31 januari – 15 mars 2026
