På Candyland visas just nu en utställning med utmanande måleri i form av självporträtt. Denna typ av så att säga, klumpiga minimalistiska bilder är inte helt lätta att ta till sig. Det är inte utan att man först frågar sig om konstnären är ironisk. Rydén säger sig arbeta med en slags måleristil som kommer ur automatisk skrift. Här försöker han att arbeta ocensurerat och oplanerat. Men finns det konst utan kritik och reflexion? Nej, något urval måste ju konstnären eller curatorn göra och det är här processen fortsätter för Rydén. Han sållar och väljer i efterhand. Det är imponerande att försöka hålla sig fri och oförställd. Ändå har man sett den här typen av estetik eller anti-estetik här och var på mässor och utställningar.
Den verkar tala ett eget språk, men det finns något befriande i det inperfekta och i de bevarade misstagen. Det är en skön färgskala, åt det pastelliga hållet i Rydéns palett. Det finns en glädje och ett flöde i målningarna inte går att ta miste på. Men det finns fortfarande ett spår av en fråga kvar det vill säga, om han själv tar detta på allvar, verkligen. Det skall bli spännande att se vart Rydéns måleri tar vägen och vart hans projekt med målerisk automatism skal leda. Rydén arbetar i projektform och utforskar en stil eller en frågeställning i taget. Därför är det intressant att vidare se hur han förhåller sig till måleriet som ett språk för sina koncept och sina projekt, och kanske också varför.
Adress: Gotlandsgatan 76, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 17/5 9/6
Jakob Anckarsvärd (text), Candyland (foto)