Många yngre konstnärer söker sig ut från storstan. Djur och natur och är ämnen för verken och trä och textil är kongeniala arbetsmaterial. Det har förmodligen flera orsaker. Ett enkelt svar är att det är för dyrt med bostad och ateljé i städerna. Ett annat att det är fråga om ett tillbakadragande då den politiska konst som dominerat stora delar av konstlivet har spelat ut sin roll. När de politiska frågorna har blivit stora, svåra och hotfulla är det inte särskilt meningsfullt att skylta med att man har rätt, utan att intressera sig för konstens möjlighet till komplexitet.
Det gäller förstås inte all strikt politisk konst. En konstnär som lyckats både vara politiskt relevant och på ett självklart vis också vara relevant i den estetiska samtiden är förstås Brita Marakatt Labba som förenar politik, textil och natur i sin konst. Den slår en brygga från det just förflutna in i vår tid.
Isak Sundströms utställning ”Clothes collection 2011-2025” på ID:I galleri är delvis samtida, delvis inte. Han har under åren samlat in textilier han hittat i skogen. Vi har alla sett dem, märkliga spår efter okända och kanske skrämmande händelser. De inger avsmak, väcker nyfikenhet och utgör slutet på okända berättelser. Men få av oss har tagit med dem hem.
Isak Sundström har däremot gått metodiskt tillväga. Han bär hem textilierna, desinficerar dem i frysen för att sedan vakuumförpacka och katalogisera dem. Här finns en koppling till intresset för ”arkivet” som övermannade samtidskonsten i slutet av nittiotalet.
Nu har delar av samlingen plockats fram och befriats från sina förpackningar. De hänger på spikar som styckdetaljer på galleriväggarna. Mörka, hemlighetsfulla och motbjudande. Några går att identifiera, andra är en bra bit på väg in i en ruttnande allmänning. Apropå det, desinficeringen verkar inte ha lyckats fullt ut. En unken doft smyger omkring i lokalen. Nedbrytningsprocessen pågår, textilierna har fått liv. Objekten blir än mer abjektala.
Det finns ett undantag. Något som skulle kunna vara en liten barnkimono har monterats bakom glas och ram. Det är ett doftlöst och sött museiföremål.
Det är förstås, bland annat, fråga om en ruinromantik. Död och förgängelse. Men det banala förenas med ett obehag. Det är en mörk spegling av Sundströms diktsamling ”Vi är många som har berörts i djupet av våra hjärtan” (2023), en samling dödsrunor satta som poesi med brutna rader.
Utställningen på ID:I galleri är en melankolisk schlager som spelas ljudlöst och luktar svagt.
Andreas Gedin
ID:I galleri, Tjärhovsgatan 19, Stockholm. Pågår 14 – 23 november 2025
