
Man får helt enkelt själv söka den röda tråden i Richters konst – om det nu finns en sådan. Tillfället ges i den stora utställningen, ”Gerhard Richter. Abstraktion” på Museum Barberini i Potsdam, strax utanför Berlin. Tonvikten ligger på Richters abstrakta måleri; samtidigt menar kuratorerna att gränsen mellan abstraktion och figuration hos Richter är flytande och svår att dra. Om det är riktigt, så har hans tidiga skakande, svartvita fotorealistiska måleri från 60-talet fått alltför lite utrymme. Obalansen kan möjligen förklaras av svårigheten att få låna dessa ikoniska dyrgripar: till exempel ”Bord” från 1962, en målning som baseras på ett fotografi av ett bord och där realismen bryts av ett parti som övermålats i en abstrakt expressionism. På utställningen visas liknande gränsfall mellan realism och abstraktion i ett par tidiga ”Vorhang”, inspirerade av fotoautomaternas grå, veckade draperier.

Det är inte helt lätt att komma till rätta med Richters senare abstrakta måleri. En del av målningarna påminner, uppriktigt sagt, om ett slags flott och kitschig ”abstrakt expressionism” som man kan stöta på i den mest krasst kommersiella konsthandeln av låtsaskonst. I ljuset av det tyska vilda 80-talsmåleriet frågade man sig om det handlade om en konceptuell uppvisning av olika ironiskt retoriska grepp. Jag tvivlar på den avsikten och Richter själv förnekar det. Och i det abstrakta flödet kan plötsligt utkristallisera sig enskilda verk med en kraftfull integritet och skönhet.

Och de stora abstrakta målningarna? De går inte att skilja från arbetsprocessen, själva metoden. Målningen genomgår olika faser av förstörelse och pånyttfödelse. Med en gigantisk rakel, insmetad med färg stryker han ut den underliggande bilden: åh, vad händer om jag gör så här… Och än en gång, och en till tills den ursprungliga planen blir oigenkännlig. Skönhet, identitet, politik, metafysik – who cares? Bilden är ändå vidöppen för associationer. Målningen lever sitt eget liv, ter sig tidvis som en fiende som till slut besegrar och befriar konstnärens tanke.
Peter Cornell
Foto: Helge Mundt/Museum Barberini, Friedrich-Ebert-Str. 115, Potsdam/Berlin. Utställningen pågår 30 juni – 21 oktober 2018

 
						
						 
					

 
			




















 
																	 
																	