Galleri Thomassen, Göteborg: Niklas Eneblom (14/11-8/12)

Ödelagda landskap, krossade leksaksplan, faluröda torp, människor i gråa betongmiljöer – det är några av motiven som skildras i Niklas Enebloms ”No Journey”. Någonstans skymtar en individ genom ett fönster, intrycket är anonymt och väldigt ensamt. Någon annanstans fångas en knubbig Volvobil, då den stillsamt kör fram på en vintertrist väg. Man skulle kunna jämföra stämningen med den som levereras i Edward Hoppers måleri, där kompositionerna och uttrycken har renskrapats för att blottlägga isolationens kala skelett. Jag börjar även tänka en hel del på fotografiska storheter som William Eggleston och Robert Adams, då de liksom Eneblom upprepade gånger har lyckats finna skönhet i till synes obetydliga objekt. I Enebloms måleri tar emellertid en yngre röst till orda, och därmed integreras motiv och detaljer man troligtvis aldrig skulle ha sett eller kommer att se i de äldre konstnärernas verk. Det konstanta växlandet mellan svenska och amerikanska miljöer medför ibland att man tappar fotfästet, och då detta händer ger det socialrealistiska perspektivet vika för en mer surrealistisk verklighetsuppfattning. Lite som att zappa med fjärrkontrollen en vanlig tv-kväll. I det lilla verket ”Beyonce on after hours” ryms tre Beyonce-figurer och i den vackert blåskimrande ”Waterworld” har Eneblom inspirerats av en märklig Hollywood-film. När dessa målningar med tydlig populärkulturell prägel placeras bredvid de mer ”vardagsdystra” verken sluts cirkeln och en berättelse om det västerländska samhället och dess kostsamma längtan träder fram. Konsten är ömsom sorglig, ömsom rolig och skrattet den framkallar är något ihåligt och ledset. (Adress: Götabergsgatan 26)

Utskriftsvänlig version