Cia Kanthis soloutställning på Skånes Konstförening i Malmö är en vindlande resa i 21 kapitel, där de tvådelade titlarna består av romerska siffror som kompletteras med ord och meningar. Ett landskap av fotografi, skulptur, film och objekt breder ut sig i gallerirummet. Vid första anblick ter det sig för mig omöjligt att orientera mig i verkkartans många I och X. Jag har aldrig varit bra på kartor ursäktar jag mig när jag frågar om hjälp.
En bit in i utställningen, som svar och kanske en tröst till min bristande förmåga att orientera mig, möts jag av ett citat ur Dantes Inferno: ”I found myself within a forest dark, For the straightfoward pathway had been lost”. Kanthis film XXI Night travel projiceras i ett av rummen och föreställer först en stor grushög som sedan övergår i ett träds stora grenverk, därefter till en människa med fotogenlampa som tar sig fram i det mörka buskaget. Ett ambient ljudspår ligger över filmen och vibrerar ut i rummet, skapar en atmosfär.
Mot väggen mittemot projektionen står en del av en bil, under den en monitor som visar felkod från en dator. Orphan files kallas den typen av felkod, och även verket. Datorn kan inte hitta ursprunget och båda verken blir för mig ledande i utställningen. Saker som hänger ihop, men för betraktaren ibland döljer sitt ursprung.
Utställningen består övervägande av fotografier i skiftande format; små polaroidbilder blandas med fotografier tagna med storformatskamera och bildspel. Scenen för Kanthis bildserier är staden. I Cars In My Neighbourhood med sina små polaroidbilder av bilar arrangerade i rutnät förs tankarna till konstduon Hilla och Bernd Becher som fotograferade serier med stadsarkitektur. Bilarna är i dagens samhälle så många att de nästan kan sägas vara en del av stadens utseende.
Fotografierna med människor verkar vara tagna i stunden, som minnesbilder utan möjlighet till omtagning och rör sig därmed in i det dokumentära som på ett annat sätt än fotografierna på döda ting, som bilar, gör. De väcker frågor om vad som händer utanför fotografiet. Även de fysiska objekten Kanthi fört in i gallerirummet bär på en berättelse som tagit plats någon annanstans. Mitt i gallerirummet står träramar som tidigare varit hållare för tryckbokstäver, i springorna har hon kilat in ihoprullade tidningsurklipp, likt sedelbuntar, och de gamla tryckramarna får på så sätt återförenas med bokstäverna.
På en hylla ligger en öppen bok uppslagen på ett återgivet minne från Nikola Teslas barndom. Han klappade sin kära katt Macak och kattens päls började lysa och spraka. Hans pappa säger till honom att det bara är elektricitet och – där och då – föds Teslas fascination för elektricitet. Han frågar sig, Is Nature A Cat? Just det här abstrakta, men samtidigt konkreta tänkandet kring världen omkring oss, är något som går att återfinna i Cia Kanthis konstpraktik. Jag förstår att hennes blick är öppen, där frågan ”Var finns konsten?” kan dras som parallell till frågan om vad elektricitet är: var sker spänningen? Hennes verk är nästan som stötar, eller blixtnedslag, som lyser upp en sak för att sedan belysa nästa. Det gör att jag undrar lika mycket vad som sker i mörkret som i ljuset.
Det är en omfattande utställning med en känsla av att den tar plats lika mycket innanför galleriväggarna som utanför. Kanthi är en historieberättare och har lyckats med konstverket att hålla berättelserna öppna och levande, stället för att hennes verk blir till döda ting när de fångats in i gallerirummet med en stängd tolkning otillgänglig för besökaren. Däremot frågar jag mig om det ibland är lite för öppet?
Cathrine Hellberg
Överst: Cia Kanthi, Chapter XX The Flute Player. Foto: Lena Bergendahl/Skånes konstförening, Bragegatan 15, Malmö. Utställningen pågår 27 mars – 25 april 2021
