brandstrom stockholm: Cecilia Edefalk (5/3-5/4)

Måleri framställs ofta som den sista bastionen inom konsten för det sinnliga. Det ligger så att säga något medfött sinnligt i själva akten genom vilken en duk eller pannå bestryks med färg. Men målare har i alla tider funderat kring och analyserat vad de sysslar med, och vilken relation detta har till konst- och kulturhistorien eller till bildproduktionen i sin helhet. Cecilia Edefalk är en sådan konstnär. Hennes sparsmakade produktion beror delvis på att hennes arbetstempo bygger på långsamhet och eftertanke, men också på att varje ny målning måste hitta sitt hem i familjen av bildidéer som hon omger sig med. På galleriet utan ”funny dots”, brandstrom stockholm, har hon samlat både nya och äldre verk. Liksom i några av de tidigare större exponeringarna av henens verk samsas skulpturer och målningar med varandra. Denna gång har dessutom en videofilm baserad på en av hennes dykmålningar kommit till. Det gör utställningen aningen kaotisk och en smula ologisk i sin sammansättning. Varje del kräver sin tid av betraktaren, och det är lätt att man rycks ur tankebanorna när man lämnar ett utställningsrum för att träda in i ett annat. Men plötsligt sitter allt där det skall, som sviten målningar av en antik staty i mjuka gråskalor. Bilderna närmast svävar ut från väggarna, och förenar sig med ett formspråk som närmar sig abstraktionen. Då vidrör Cecilia Edefalk något av måleriets innersta väsen. (Adress: Hudiksvallgatan 6)

Utskriftsvänlig version