Andreas Gedin

Den franske konstnären Pierre Huyghe har förvandlat det stora museet Punta della Dogana i Venedig till ett fönsterlöst spökhus där det råder ett grådaskigt dunkel. Museet är ett slags organism där gränserna mellan maskin och djur är obestämda. Där pågår en osäker, osäkrad och ständigt pågående evolution i komplicerade nätverk. Utställningstiteln Liminal sammanfattar elegant hela projektet. Den syftar på ett…

Att låta en mer eller mindre samtida konstnär reflektera över en museisamling är som bekant en etablerad museigenre. Syftet är att gjuta liv i samlingen och samtidigt liera sig med samtiden. Rötterna finns i sextiotalets institutionskritik som uppdaterats under åren. Det är en komplicerad genre eftersom avantgardet per definition är kritiskt till den institutionaliserade konsten men här skall operera inifrån,…

Titeln ”Slarv” på Klas Barbrossons separatutställning på Fullersta gård är en stillsam provokation. Vem vill se vad någon annan slarvat ihop? Å andra sidan inser man omedelbart att det är en inbjudan från en konstnär som funderat över valet av titel. I presentationstexten får man sedan veta att verken kanske ser slarviga ut, men att de egentligen är resultat av…

När är det dags för en konstnär att göra en retrospektiv? Är idén om ett oevre överhuvudtaget relevant i dag? Jag har uppriktigt sagt inget enkelt svar, men frågorna tar plats bredvid mig på träbänken då jag ser Catti Brandelius aka Miss Universums punkigt gryniga videor från 90-talet och framåt på Index. Miss Universums verk har två huvudspår, ett handlar…

Ingela Ihrmans utställning Miss Brunnsviken i Carl Eldhs Ateljémuseum kommenterar och reflekterar över skulptören Eldhs verk. Att en samtida kvinnlig konstnär väljer att gå mot i stället för med en vit, manlig konsthistoriskt upphöjd föregångare förvånar ingen. Det skulle förstås vara intressant om någon gick den oväntade, riskabla och motsatta vägen. Å andra sidan är Ihrmans kommentarer finstämda och inte…

Den konceptuelle amerikanske konstnären Mark Dions verk har ofta ett direkt tilltal, utan att ge avkall på den intellektuella tyngden. Installationerna brukar utgöras av spekulativa och oväntade taxonomier och arkiv som slår an. Arkeologiska fragment av olika ålder är viktiga inslag i arbetena som är ett slags kuriosakabinetter i egen rätt, i två eller tre dimensioner. De kommenterar och speglar…

När jag beger mig till Bonniers konsthall för att se Peter Geschwinds stora utställning ”After Image” (Efterbild), känner jag ett stråk av sorg. Vi är konstnärskollegor ur samma generation och debuterade ungefär samtidigt och vi var bekanta och deltog i samma utställning en gång. Men nu är han borta. Det slår mig att detsamma gäller Katarina Norling som just nu…

Konstens relation till naturen är som bekant lika gammal som konsten, från grottmålningar och stenskulpturer via romantikens besjälade landskap till Land Art-konstnärerna som använde naturen som konkret arbetsmaterial. I The Tidal Zone på Index etablerar Kajsa Dahlberg, i tre filmer och ett filmstilleben, ett antal motsatspar: kropp/natur, dimma/substans och stillhet/rörelse. Men det klassiska motsatsparet natur/kultur sammanfattar hela utställningen. Den innehåller…

Det indonesiska konstnärskollektivet Ruangrupa har gjort ett smart retoriskt ideologiskt drag. De har bjudits in för att curatera documenta 15, men vänt på steken och menar att det är Ruangroupa som har bjudit in documenta 15, inte tvärtom. Det är en gest som i sammanfattning innebär att de inte böjer sig för makten – för västerlandets konstelit och kanon. Ytterligare…

Konst som politik, eller politik som konst, har som bekant varit ett huvudspår inom samtidskonsten under många år. Det ideologiska innehållet har med tiden blivit till estetik och begreppen sanning och åskådning har ofta och oreflekterat förväxlats eller sammanfallit. Men det gäller inte allt och alla, det finns också de som uppfattar tillvarons nyanser. Nyligen intervjuades Marina Abramović med anledning…