Andréhn-Schiptjenko, Stockholm: Olle Borg (10/1-10/2)

Olle Borg är en konstnär med ett gott öga till konstruktivismen, låt vara i en högst personlig tappning. Ända sedan debuten har han arbetat med ett måleri som bygger på en närmast vetenskaplig analys av sina egna förutsättningar, och där matematiska modeller spelar en viktig roll. Samtidigt driver han inte det vetenskapliga betraktelsesättet till sin spets. Det finns i hans strama färg- och linjespel hela tiden en inbyggd instabilitet, tecken på att hela strukturen är på väg att vittra sönder. I sin nya utställning har han tagit hjälp dels av den engelska färgtillverkaren Humbrols färgskala, dels av talserier som fått bestämma hur kompositionen skall se ut. Humbrols färger för hobbybruk är ett slags readymades som inte är avsedda att blandas med varandra. På samma sätt är talserierna på förhand givna, och den spänningseffekt som Borg skapar i målningarna härrör från hans praktik att vrida kompositionen 90 grader för varje nytt lager som läggs till målningen. Efter en stunds betraktande tycker vi oss urskilja ”koden” som gör det möjligt för oss att dyrka upp den dolda meningen i bilderna, bara för att snabbt inse att komplexiteten omintetgöra hela företaget. Och i dessa tider av da Vinci-koder och annan esoterica är lockelsen att söka efter dolda meningar och budskap större än någonsin tidigare. Samtidigt har Olle Borg vaccinerat sina dukar mot ett alltför lättvindigt och hängivet försjunkande i den rena abstraktionens nirvana. Här och var läcker färgerna över i varandra och ”smutsar” ner omgivningen, en påminnelse om att konstnärlig renhet och perfektion aldrig kan tillåtas vara ett självändamål. (Adress: Hudiksvallsgatan 8)

Utskriftsvänlig version