Blicken sveper över Nilen, där kajernas neonljus speglas i det mörka vattnet. Amin Zouitens videoverk ”Vom Nil” tar oss med till Konungarnas dal i Luxor och Gizas pyramider. Men också till slitna storstadskvarter, hamnens lastkranar och en ljusshow bland Kairos lyxhotell. Mycket har förändrats sedan drottning Victoria av Baden under tidigt 1890-tal skildrade sin resa längs Nilen, som en av Sveriges första amatörfotografer.
Det är i hennes spår svenskmarockanske Zouiten färdas, från Port Saids färjor till Alexandrias romerska lämningar via drottningens efterlämnade fotografier på Bernadottebiblioteket. I sin utställning ”Grand tour” på Skånes konstförening fortsätter han syna den västerländska, och inte minst svenska, relationen till det främmande. Drömmen om och fascinationen inför det exotiskt andra. I detta fall hur bilden av Egypten formats av kolonialtidens turistrutter, och glappet mellan ett mytomspunnet förflutet och dagens verklighet.
Jag såg när Zouiten visade samma utställning på Konstakademien i Stockholm i våras, inom ramen för Bernadotteprogrammet där Zouiten var stipendiat. Trots att ljudspåret då krånglade, satt jag som trollbunden av videoverkets skiftande vyer. Mötet mellan den disigt beslöjade skönheten i Karios stadslandskap, Nilens glimmande vatten och en vardag fylld av dammig hetta och byggarbetsplatser är typisk för Zouitens arbete. I tidigare kortfilmer har han på liknande vis låtit kameran panorera mellan sfärer och världar. I sitt examensprojekt vid Malmö konsthögskola 2023 dök han ner bland gulddrömmar, moderna solenergiprojekt och spåren av den en gång blomstrande filmindustrin i marockanska Ouarzazate.
Men han har även låtit videokameran glida in och ut bland bilverkstäder och möbelhandlare i Malmös mångkulturella, urbana periferi. Oavsett vilken plats eller tillstånd Zouiten skildrar i sina videoverk skapar han en förtätad laddning och rytm, som gör att man blir sittande som förhäxad trots att inget dramatiskt händer. Kanske beror det på att han litar på filmmediets suggestiva och förföriska kraft att låta kameran tyst förmedla en mångbottnad berättelse. De kritiska perspektiven, de sociala, politiska och historiska aspekterna finns där, men utan att betraktaren skrivs på näsan. Det gäller såväl när han ägnar sig åt ruffiga industrigator som sfinxer och sanddyner.
När ”Grand Tour” nu vandrat vidare till Malmö saknar utställningen den rumsliga koncentrationen på Konstakademien, där alla verk rymdes i samma sal. På Skånes konstförening har å andra sidan ett fyrkanaligt ljudverk av konstnären Emil Sandström tillkommit. Det är en rik och omslutande upplevelse som fångar upp och förstärker Nilen-resans klang. Fast varför aktiveras det endast under de sista 22 minuterna varje utställningsdag?
Fångad i en evighetsloop är däremot kamelen som Zouiten filmat på det öländska alvaret. Jag har på genomresa själv sett de ståtliga varelserna stå där, än mer osannolika i sina puckelformade skepnader i det svenska sommarlandskapet. Videoverket visas i helt litet format i en svart box i det mörklagda galleriet, vilket ger en intimitet. I den korta svartvita loopen möter kamelen långsamt min blick med ett mörker och djup, som hade den levt genom sekler.
Reflektionen är möjligen inte så långsökt som den verkar. Zouiten knyter här an till den svenske 1600-talskonstnären David Klöcker Ehrenstrahls målning ”Kamel med förare” från 1688, som visar den dromedar som greve Nils Bielke vid tiden lär ha fört till Sverige tillsammans med dess ottomanske skötare. I utställningstexten får jag veta att Ehrenstrahls målning anses vara den första avbildningen av en muslim i svensk konsthistoria. Det finns alltid en intressant, komplex historia i botten av Amin Zouitens arbete. Men det är känslan och skärpan i hans egen blick som ger verken deras poetiska, existentiella och politiska lyskraft.
Carolina Söderholm
Skånes konstförening, Bragegatan 15, Malmö. Pågår 26 september – 2 november 2025
