De blickar från de stora dukarna i de trånga gallerirummen. Mor och far. En flicka och en pojke … En familj som alla andra och samtidigt unik på sitt alldeles egna sätt. Varje familjehistoria är en uråldrig myt i verklighetens nya tolkning. Med sina undergångar och återuppståndelser, hågkomster och förtegenheter. Vad gör trauman med våra minnen? Är tystnaden en försoningsakt eller ett svek?
Ett av de senaste årens litterära stjärnskott Kayo Mpoyi, arbetar lika flyhänt med bild som med ord. Utgångspunkten för hennes skapande är den vindlande släkthistoria med rötter från Zaire (nuvarande Konto-Kinshasa) och fortsätter i Sverige. Hur kommer det sig att vi allra minst vet om våra närmaste – dessa levande sfinxar som lagar mat i vår barndoms kök?
Kayo Mpoyis figurativa måleri och kolteckningar fångar uppmärksamheten direkt. Mammans fotoalbum var utgångspunkten. I verken fogas minnena ihop och blir kroppar av kött och blod som inom sig bär på varsin gåta. Det är oljefärg och kol som håller dem samman. Lager på lager. Ett bestämt, självsäkert uttryck som samtidigt utstrålar ömhet.
De avlånga, upprätta formaten dominerar. Ibland känns bildrummen för trånga. Som om gestalterna bokstavligen skulle vilja befrias från sina ramar och kliva rakt ner på gallerigolvet. Det förstärker intrycket att man står de avbildade ansikte mot ansikte. Är de lika nyfikna på betraktare som vi på dem?
En särskild laddning finns i de väldiga verken i kol på duk. Teckningens omedelbarhet förenas här med måleriets stolta format. En inneboende dramatik kommer från den intensiva svärtan. Livet i dessa verk uppstår i övergångarna mellan de djupaste och de mjukare tonerna. Det är som om sagorna och minnena besvärjdes tillbaka till nuet.
Joanna Persman
Saskia Neuman Gallery, Linnégatan 19, Stockholm. Pågår 5 mars – 11 april 2026
