”Konsten borde få oss att känna oss mer förenade.” Det var en av de viktigaste parollerna för den sardiska konstnären Maria Lai (1919–2013). År 1980 bjöds hon in för att skapa ett monument över kriget i bergsstaden Ulassai. Istället för att hedra döden skapade hon en hyllning till livet. Tillsammans med byns invånare genomförde hon en kollektiv aktion och förband hus, gränder, klocktorn och bergsluttningar med ett blått band. Konstverket blev en poetisk manifestation för gemenskap och minnen. Det blev en av Lais viktigaste performativa verk.
Lai väver in folklegender, muntliga berättelser och litterära källor i sin konst. Ett smakprov visas i en liten pärla till utställning som just nu pågår på Belenius Gallery. Det sparsmakade urvalet består av några viktiga serier som avspeglar Lais konstnärliga temperament och praktik. Med ”Libri cuciti” (de sydda böckerna) var Lai särskilt upptagen under 1980-talet.
Härvor av trådar blir här den hemliga skriften som behöver avkodas. Blicken kan bokstavligen förlora sig i sina försök att följa de tilltrasslade spåren. Ändå finns det något nästan musikaliskt rytmiskt i dessa svindlande vackra, fantasieggande verk.
En annan serie, där tråd används som en teckning, knyter an till Salvatore Cambosus berättelse om en mor som accepterar att förvandlas till sten för att skydda sitt barn från döden.
Lai experimenterade med många olika material och pendlade obehindrat mellan intima format och Land Art. Hon arbetade med anspråkslösa material som papper och textil, cement och fotografi. Hon förkastade också hierarkier mellan ord och bild, mellan konst och hantverk. Utställningen på Belenius är som en utsökt aptitretare i väntan på en fullskalig presentation av Maria Lais fascinerande skapande.
Joanna Persman
Belenius Gallery, Ulrikagatan 13, Stockholm. Pågår 20 februari – 21 mars 2026
