Den gråaste decembermånaden i mannaminne tycks behöva en tolkning av den ambivalenta upplevelsen av att vandra omkring under en monokrom himmel. Kanske är det på Konstakademien jag finner den? Gunilla Sköld Feilers utställning ”Vid randen” rymmer en avsiktlig tvetydighet: dels pekar den på ett dramatiskt ögonblick när allt ställs på sin spets, dels antyder den en position där nya perspektiv öppnar sig mot det okända.
Dubbeltydigheten drar som en röd tråd genom hela Sköld Feilers konstnärskap. Ibland fångad i en konceptuell dräkt, men oftare i arbetet med olika material. Såtillvida tycks hon ha en själsfrände i Carl Hammoud, som samtidigt ställer ut hos grannen Magnus Karlsson. Bägge arbetar de med en finstämd färgskala, där glidningen mellan tonstegen skapar utrymme för reflektion och öppnar för illusoriska sidosprång.
I Sköld Feilers fall finns embryot till denna strategi i ett barndomsminne, dokumenterat av SVT. Den unga Gunilla ser ut att sitta och sy, hängiven sitt arbete trots att tråden redan tagit slut. Kombinationen av hängivenhet och förmågan att lura ögat koncentrerar utställningen. Flertalet verk består av tuschmåleri på japanpapper, med en karaktär som mer påminner om textil än om måleri. Känslan förstärks av att konstnären ibland valt att klippa ur enskilda detaljer, likt klädesplagg till 1960-talets klippdockor.
Sköld Feiler vänder och vrider på vår perception. Vad som kan se ut som trådar och fållar visar sig i nästa ögonblick vara förtätningar eller förtunningar i färgen. Intrycket av hängande klänningsliv förbyts i känslan av att blicka utåt – från en position inuti kroppen själv. Gråskalan slår följe med rödrosa färggenombrytningar som vittnar om hud och beröring, kanske till och med om värme. När jag åter stiger ut på gatan levererar solen några dyrbara minuters aftonrodnad.
Anders Olofsson
Konstakademien, Fredsgatan 12, Stockholm. Pågår 29 november 2025 – 17 januari 2026
