Dörrarna i Viktor Kopps målningar hos Cecilia Hillström svävar, som vanligt. Möjligen drömmer de också, upplever att omgivningarna skiner starkare. För där, i färgrymderna runt dörrarna har verkligen något hänt. Temperaturen har skruvats upp, färgflimret intensifierats. Närliggande kulörer bildar slingrande texturer på bildytan, får den att vibrera, stilla. Bakgrunderna framstår oändliga, trots att de inte når längre än till bildytans kant.
Ibland är ytor av färg allt man ser. Dörren aldrig målad. Kopp leker effektivt med närvaro och frånvaro, med materialets illusion. Måleriet utomordentligt sakligt, präglat av en torr nyfikenhet där dörrarna är avgörande för målningarnas bildrum. Samtidigt framstår de mer som en anledning för honom att måla. Som ett slags minsta möjliga motiv.
I ”Under ytan” ifrågasätter Kopp även den livgivande paradoxen. Där speglar sig en dörr i en fiktiv vattenyta, eller om den avbildas under vattnet. Dörren befinner sig liksom bortom bildens gräns, och på samma gång fortfarande där.
På Cecilia Hillström Gallery samsas Kopps enhetliga svit av verk med Marcus Matts mindre och utseendemässigt spretigare målningar. Det är en intressant kombination, även om den senares romantiskt klingande bilder nog hade vunnit på att få ett eget rum. Matts målningar utgör delar av en berättelse som är svårare att gripa tag i så här.
En skör blomma, en stjärnhimmel tillägnad Hermes, utsnitt från en hunds drömmar. Symboliken är personlig, poetisk och gåtfull, och kommer fortsätta sätta spår även efter betraktandet. Det känner jag.
Och här finns också ett par omedelbara målningar. ”The Lights”, några anspråkslösa färglinjer dragna med penseln, visas i galleriets showroom, och ”April” – en gul atmosfär bara.
Matt och Kopps avväpnande måleriska händelser betonar att bilddjupet utgår från dukytan.
Magnus Bons
Cecilia Hillström Gallery, Hudiksvallsgatan 8. Pågår 13 maj – 17 juni 2023
