Måleriet är fysiskt kännbart. Virvlande rörelser. Färger som talar högt och rent. Sprakar, krånglar, kränger, stannar till, byter riktning. Snabba oåterkalleliga penseldrag. Tvärsäkra påståenden. Och en oemotståndlig glädje! Karin Granqvist måleri må vara abstrakt. Men ärendet är påtagligt direkt.
Närmare ett tjugotal verk, alla utom ett från i år, visas på Galleri Hammarén i Göteborg. Galleriet som öppnade i april har tagit över sedan Galleri 1 nu stängt efter 40 års betydande verksamhet på samma adress. Kontrasten mot Granqvists spatiösa och pampiga retrospektiva utställning på Konstakademien i Stockholm 2009 är uppenbar. Men den intima galleriatmosfären förmedlar starkt känslan av samtal som pågår. Viskningar, rop, tysta andetag och en ström av mummel mellan rummen
Verken saknar titlar och konstnären själv är ordkarg. Men träffsäkerheten i färgspråket talar för sig själv. En intensivt närvarande puls dunkar undertill. Och väcker en stark förnimmelse av att något figurativt hastigt dragit sig undan. Jag inbillar mig att vänder jag mig bara snabbt nog i rätt ögonblick överlistas målningen och i skärningspunkten ska jag skymta det som nästan träder fram. Gömmer sig färgen i den vita duken? Förnekar, sväljer duken färgen som tvingar, spränger, bränner sig fram igenom ytan?
Granqvist målar med kraftfulla penseldrag. Schvungfulla linjer förtätas mot dukens mitt. Knycklar sig vidare eller sammandrabbar i kollisioner som smutsar färgen. Bredspatlade stråk som kometer mot intrikata tecken. Ett verk drar tydligt mot Kandinsky. Men lika oväntat kan de blå spåren i duken intill inte vara annat än det kvardröjande kvittret av fåglar som just lyft. Den allvarsamma lekfullheten hoppar plötsligt runt i huller och buller fröjd à la Hellsing. Och äntligen uppenbarar sig P.O. Enqvist iskalla himlaharpa med långa fräsande ackord.
Målningarna är bärare av hemliga tecken, former som verkar möjliga att avkoda. Betraktarens spårsinne går lätt i spinn. Granqvist inviterar också till en upplevelse av synestesi. Färgklanger, rytm, dans, musik. Här strömmar toner ur färgen och rörelsen sjunger i en sinnenas samdans!
Men visst är Granqvists norrländska bakgrund klangbotten i hennes färg och formspråk. Den vita ytan och den svala blåvita kyla som uppdagar himlagrottor, klingande istappar och sällan sedda universum. De klara, rena och glödande färgernas suveräna överdådighet som modigt breder ut sig över den vita vidden. Samernas färger. Ytterst blir Karin Granqvist färgvärld till en jojk. Jag förstår intet. Jag förstår allt.
Annika Nordin
Foto: Galleri Hammarén, Erik Dahlbergsgatan 14, Göteborg. Utställningen pågår 22 september -14 oktober 2018
