Anastasia Ax, work in progress, 2017
Beskriv din konst med tre ord: Intuitiv, omedelbar och flyktig.
Hur ser din arbetsprocess ut? Rätt så olika. Mina platsspecifika installationer bygger jag upp på plats, gärna med material från stället jag befinner mig på. Installationen genomgår en serie förändringar under utställningens gång. I ett första skede bygger jag upp objekt och sedan handlar processerna som följer om att bryta ner dessa former. Spåren efter min akt skapar en ny plats med nya betydelser och möjligheter. Jag samlar gärna bitar från mina installationer för att återanvända i senare projekt. Det handlar om cykliska förlopp, där processen är viktigare än slutprodukten. I min studio arbetar jag med skulpturer, collage och teckningar vilka utgör ögonblick som materialmässigt och tematiskt är kopplade till mina installationer.
Vad inspireras du av? Barn, krig och oljud.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Min studio är en sorts pågående kaos där flera projekt pågår samtidigt, så saker förändras och byter ständigt plats.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Paul McCarthy. Jag älskar hans skruvade värld och det faktum att han vågar vara så självutlämnande. Även han är besatt av spår.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Ett Hanatarash/bulldozer gig.
Vad är konst till för? Jag tror på konsten som ett transcendentalt verktyg. Ett sätt att binda samman olika aspekter av att vara människa.
Vad är konst inte till för? Alltför många aktörer vill göra konsten till sin, tämja den. Vare sig det handlar om en konstmarknad som vill ha snygga hanterbara produkter, kuratorer med teorier som går före själva konsten eller politiker som tänker att konsten ska användas instrumentellt. Konsten finns till på sina egna villkor.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Mer pengar.
Anastasia Ax är snart aktuell med en utställning på Gävle konstcentrum (18/11-17 – 14/1-18) och Onassis Cultural Center i Aten (maj 2018)
