Angelika Knäpper Gallery, Stockholm: Louise Dorph (12/1-6/2)

Det skall böjas i tid, och så vidare. Louise Dorphs utställning ”Debut” infaller året innan hon lämnar Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Raskt marscherat, men typiskt i en tid när konstmarknadens hunger efter nya stjärnor är större och omättligare än på länge. Men Louise Dorph är inget ”one-hit-wonder”. Hennes måleri har en originalitet som närmar sig det anakronistiska. Hon målar motiv ur en konventionell svensk verklighet, men med ett formspråk och färgval som leder tankarna till kontinentalt muralmåleri från det förra århundradet. Färgerna är få, ”osvenska” och pålagda med tydlig avgränsning mot varandra, ungefär som ett i ett barns målarbok där man fyller numrerade fält med på förhand angivna färger. I grunden finns en stark känsla för figurationen, men Dorph driver reduktionen så långt att bilderna ofta närmar sig det rent abstrakta, en säregen form av pseudorealistiskt ”color field”-måleri. Perspektivet är grunt, vilket skapar en känsla av platthet som Clement Greenberg hade uppskattat. Och ljuset i bildrummet är så jämnt fördelat att man hade kunnat ana Photoshop någonstans på vägen. Men Louise Dorph målar inte för att leka med tekniken och konsthistorien. Det finns i hennes bilder en vilja att se genom verkligheten för att hitta grundstenarna för vårt seende. Och kanske är de, som i barndomens målarböcker, enbart nummer och färger. (Adress: Tegnérgatan 4)

Utskriftsvänlig version