En svagt söt nästan lite obehaglig doft slår emot en när man går in i rummet där Matthias Böhler och Christian Orendt visar sina skickligt utförda små skulpturer. Doften visar sig komma från en modell av Pentagon där byggstenarna i fortet består av rosa, gröna och gula marshmallows. Andra exempel på deras framtida världsunder i miniformat är en enormt stor hög med sandkorn som två individer har samlat ihop, en oljetanker som balanserar på jordklotet, en mobil av stridsflygplan som tillsammans tycks bilda en DNA-spiral och trädkramare som bildar en mänsklig kedja kring en redan nedhuggen gigantisk hall. För den som vill framföra ett budskap utan att anklagas för att vara politiskt korrekt är användandet av ironi ett vanligt grepp. I denna deras första utställning i Sverige ger de två unga konstnärerna, som båda har studerat konst i Nürnberg, ironiska minikommentarer till de stora projekt som åtminstone delar av mänskligheten ger sig på för att överträffa sig själv. Som exempel på denna strävan nämns de holländska jättetomaterna, konstruktionen av den kinesiska floddammen Xiaowan och Lakpa Tharkes tre minuter långa performance på toppen av Mount Everest. Paradoxalt nog angriper Böhler och Orendt problematiken genom att själva ge sig in i branschen och skapa sina egna modeller av framtida och halvt fiktiva världsunder, eller som de själva blygsamt uttrycker det “kulturarvet av alla kulturarv i miniatyr”. Efter utställningen har de för avsikt att kassera de omsorgsfullt gjorda modellerna. Inte minst därför är det svårt att tänka sig att idéerna någonsin kommer att förverkligas. Hur stora eller små de än är. (Adress: Nobelvägen 125)
CirkulationsCentralen, Malmö: Matthias Böhler & Christian Orendt (28/11-14/12)
Lena Karlsson