
Jag upplever Wiggen som den felande länken mellan Barbro Östlihn och Öyvind Fahlström, vars verk finns utställda i andra av museets salar. Hon har en konceptuell precision som de mer kända kollegorna också hade, var och en på sitt sätt. De två kvinnorna har också lagt en hjälpande hand på Fahlströms målningar, enligt vad som framgår av ett referensfyllt samtal mellan konstkritikerna Peter Cornell och Frans Josef Petersson, som publicerats i museets serie med korta essäer.
Ett porträtt av Cornell, som länge följt mig sedan jag såg det på omslaget till ett nummer av tidskriften Konstrevy, finns med i utställningens urval. Här är maskinen utbytt mot människan. Och en blå himmel har trätt in i bakgrunden, som en markering av att bilden skildrar en annan nivå av verkligheten. Samtidigt anspelar flera av titlarna på de tekniska målningarna till minnet.
Utställningen kompletterar verkligen bilden av vår nutida konsthistoria på ett välgörande sätt. Det är nog inte många i den yngre konstpubliken som känner till Ulla Wiggen. Än mindre sett någon av hennes målningar i verkligheten. Visst, det beror på att hon tidigt drog sig undan från konstscenen och länge verkat som terapeut. Men det ryktas att hon börjat måla igen.
Adress: Exercisplan, Skeppsholmen, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 13/4 – 25/8
Magnus Bons (text), Ulla Wiggen/BUS (foto)


















