Publicerad 20 mars 2014 Av I Gå och se! Med 1953 Visningar

Sofia Tolis och Therese Szatek på SP Gallery

DSC0278Det är fortfarande några dagar kvar på en av de mer lyckade dubbelutställningarna just nu. Att ställa ut två konstnärer i samma lokal brukar bjuda på vissa utmaningar, och det är inte alltid dessa går att tackla på ett optimalt sätt. Risken för kompromisser och medföljande urvattning av helhetsintrycket är alltid närvarade. Men Sofia Tolis och Therese Szatek är två konstnärer som fungerar ovanligt bra tillsammans, utan att man får känslan av att de fått anpassa sig till varandras uttryck och urval av verk.

Therese Szatek arbetar i en genre som blivit allt vanligare, förmodligen som ett resultat av de digitala teknikernas snabba flöden. Hon använder blyerts och akvarell på stora pappersark, och avbildar sin närmaste omgivning i en långt utdragen arbetsprocess. Det kan röra sig om stolsben, bord, en vy genom fönstret eller stegen i en trappa. Till skillnad från en själsfrände som Gunnel Wåhlstrand är emellertid alla mänskliga inslag exkluderade. Szatek koncentrerar sig i stället på att skildra en frånvaro som sätter sina spår i tingen och arkitekturen. Det är inte tal om nostalgi eller ett försök att hålla fast tiden; konstnären vet att detta är omöjligt. Hennes verk följer minsta detalj i den omgivning där vi sätter våra avtryck, sakligt registrerande men också med en poetisk underton.

brollop_tolis2014_webbÄven Sofia Tolis utgår från den personliga sfären, närmare bestämt relationen till den skrivande grekiske fadern och den frånvaro som skapande arbete ovillkorligt innebär i förhållande till omvärlden. Tolis noggrannhet i hanteringen av språket och tingen och hennes långsamma bearbetning av motiven för tankarna till en filmskapare som Theo Angelopoulos. Man får intrycket av att något oåterkalleligt har hänt, att en hinna lagts mellan människorna och förhindrar deras kommunikation. De klassiska renhets- och oskuldssymbolerna från den grekiska världen finns där, det vita linnet, spetsarna finns där, men spegeln har spruckit från kant till kant. Nu återstår det mödosamma arbetet med att genom språket och föremålen söka återvinna förtroendet till den egna förmågan att skapa en ny väg genom livet.

Adress: Gävlegatan 10 B, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 20/2 – 22/3

Anders Olofsson (text), SP Gallery (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.