Längst in på Susanne Petterson Gallery finns ett utrymme som kallas Backstage. Inte mycket kunde vara mer väsensskilt från Olle Borgs pågående utställning i de första två rummen än Mikko Kallios bildvärld. Man får litet av en chock, rent av. Men en mycket positiv sådan. Kallios bilder är små fina verk med massor av information och dekoration. Verken är mättade med prickar, streck, strukturer, konstruktioner och krumelurer, som fyller de olika sammanfogade pappersbitarna i Kallios assemblage. Lika fullt är verken mer narrativa än de är dekorativa. Man kan få associationer till både Ernst Josefssons sena verk med sina gränslösa utsvävningar och känsliga detaljer, och till Marc Chagall med leviterande karaktärer förankrade i konstnärens hembygd.
Verken är brokiga och livliga som en cirkus med eteriska fragment och fascinerande personligheter. Kallio beskriver en process där målningarna planteras och sedan i lugn och ro får börja växa i sin fröbädd. Denna stund på året är just en väntans tid innan ens första planterade växter väl skall tränga ut ur den kalla, hårda marken. Lika lekfulla som nya små plantor ter sig Kallios verk som med milt färgglad kolorit väver ihop olika tekniker. Om livet kunde vara mer så här skulle gråmånaderna vara mer uthärdliga.
Jakob Anckarsvärd
Foto: SPGallery, Gävlegatan 10 B. Utställningen pågår 25 februari – 2 april 2016
