Publicerad 09 juni 2017 Av I Gå och se! Med 2484 Visningar

Maria Miesenberger på Carl Eldhs Ateljémuseum

Kroppar på gränsen. Varken barn eller vuxna, män eller kvinnor. Till häften ängel, enligt Maria Miesenbergers utställningstitel. Hennes knubbigt avrundade gestalter i blank metall, glas och gips närmar sig oss bortom ålder och kön. Nu visas ett antal större och mindre skulpturer insmugna i den idylliskt inkapslade miljön på Carl Eldhs ateljémuseum. Obestämdheten som karaktäriserar Miesenbergers objekt kontrasterar på ett effektivt och vackert sätt mot Carl Eldhs atletiska och heroiska porträtt. Det är tänkvärt, ömsint och poetiskt, och rymmer både en mild kritik och en intresserad inkännande blick. Två tiders ideal möts, två konstnärliga processer i ett intimt samtal.

Och det är först här, i sammanförandet med Eldh, som jag inser hur verkningsfull Miesenbergers glidande figuration egentligen är. Det är först nu som jag upplever att den visar upp sin fulla potential. Miesenbergers säregna skörhet lyfter i närvaron av Eldhs idealiserade naturalism. Ändå har skönheten i hennes gestaltningar, med nervtrådarnas labyrintiska teckning utefter kropparnas ytskikt, hela tiden varit uppenbar. De till synes blinda kropparna bär sin utsatthet på utsidan. Känsliga för beröring lockar de oss samtidigt att utforska deras vindlingar också med händerna.

En sargad torso övertäckt med kraterliknande utslag intar en mer oberoende position. En plågad suverän framställd både med ett skyddande glashölje och gjuten i brons. På samma gång en fysisk kropp och ett ihåligt avtryck – en onåbar varelse helt försjunken i sig själv.

Strax intill har Miesenberger placerat ett par fotografier som visar ett kvinnoansikte i närbild, även det slutet och absorberat i en inre värld. En gränsvarelse, liksom skulpturerna. Ett par eteriska händer, som skuggor av vitt ljus, fladdrar över ansiktet i en omhändertagande rörelse. De rör vid kvinnans panna och mun, försöker de väcka henne eller få henne att sova vidare?

Kanske är det en ängels händer vi ser; del av ett himmelskt ingripande som utspelar sig mitt framför ögonen på oss. Fotografierna understryker betydelsen av Miesenbergers milda intåg i Eldhs värld, och drar förbindelser mellan det närvarande och något som har gått förlorat.

Magnus Bons

Foto: Magnus Bons. Carl Eldhs Ateljémuseum, Lögebodavägen 10. Utställningen pågår 4 maj – 1 oktober 2017

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten skriver jag i Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge) och Arterritory (Lettland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *