Publicerad 18 april 2015 Av I Konstkommentarer Med 10621 Visningar

Lets go to Market, Supermarket

Market Art Fair fyller i år tio år. Tio år har gått sedan den konstmässa som alltid visades i Sollentunas mässhallar delades i tre. Market – en grupp gallerier med internationella ambitioner tröttnade alltmer på ojämn kvalité och valde att gå ihop om en gemensam mer prestigefylld konstmässa med fokus på marknad. Som konstnär blev det svårare att besöka mässans vernissager, bara VIP-gäster släpptes in. Något förändrades. Den konstnärsdrivna sektorn av gallerivärlden valde att starta en egen mässa och kontrade med att döpa den till Supermarket. Från att ha visat mässan på olika platser blev det Kulturhuset som förbarmade sig över lågbudgetmässan och under ett antal år upplevde man att den årliga återkommande Supermarket fått ett fast tak över huvudet.

DSC_0749

Valeria Montti Colque

I år tvingades de hitta en ny plats och visar sin mässa i Svarta huset i anslutning till Konstfack. Den tredje delen av mässan, de gallerier som Market inte tycker platsar och inte heller passar in på Supermarkets koncept eftersom de inte drivs av konstnärer, har gjort gemensamma mässor på olika ställen och även valt andra tidsperioder. Deras profil känns mer oklar eller olöst. Jag lämnar pressvisning på Market med en ganska tyst upplevelse. Jag fick se flera fina presentationer och några nya konstnärskap som jag ser fram emot att möta på gallerierna framöver men det kändes ovanligt lugnt, stillsamt, lite tillbakalutat. Inte som ett tioårsjubileum.

Mässans urval har kritiserats. Wetterling Gallery (var inte Björn Wetterling med och startade den ursprungliga konstmässan?) nekades för första gången deltagande med motiveringen att deras konstnärer inte ansågs hålla måttet (Jan Fabre, Nathalia Edenmont, Love Lundell och Astrid Kruse). Vilket ter sig oklart då deras konstnärer ändå visas på mässan av ett danskt galleri. 40% av de 39 nordiska gallerierna är från Danmark vilket kan bero på att danska staten stöder galleriernas deltagande och/eller att en dansk gallerist suttit i årets utställningskommitté. Som skribent och konstnär och därmed i första hand intresserad av konstens innehåll är jag inte Market-mässans första målgrupp. Men det visas bra konst och ofta är det på Market man introduceras i nya konstnärskap. Market är en marknad som handlar om upcoming artists, kända namn och försäljning till höga priser, en plattform för kretsens köpare och säljare. I år skriver DN om ett tillflöde av nya konstköpare som trissar upp konstpriserna och  som galleristerna passar på att ta till vara på.

DSC_0753

Olson Lamaj

Supermarket, å sin sida, har vunnit på flytten från city. De nya lokalerna passar bättre och utställarna är färre. På Kulturhuset var Supermarket trevligt men störande fragmentarisk och kanske var det platsen som gav mässan ett litet men irriterande pretentiöst drag. Framförallt lyfts måleriet fram bättre i Svarta Husets lokaler. De gallerier som utmärker sig är Miza från Albanien med yngre konstnärer som reagerar mot konservatismen inom kulturen i landet. Gillar spontant Olson Lamajs målningar av detaljer från samlagsscener. Konstnären berättar att han vill provocera den tabubelagda synen på sexualitet i landet. Jag köper det samtidigt som jag undrar om det är etiskt riktigt att gilla målningarna när jag inte gillar den porrindustrin där förlagorna kommer ifrån, som utnyttjar utsatta människor. Men konstnärernas autentiska uttrycksbehov smittar av sig och man bär det med sig när man går därifrån.

Finska galleriet Jyväskylä Artists association utmärker sig med friskt och kreativt måleri. Även Rumänska Lateral ArtSpace når ut på ett bra sätt, så också de kandensiska gallerierna Bang Art Now Gallery och Axené07 samt Art On Armitage från USA och All Art Now från Syrien. Av de svenska gallerierna har Galleri Box från Göteborg, Candyland och Tegen 2 de mest fokuserade presentationerna. Valeria Montti Colques installation i Hjärnstorms bås är också stark. För att öka dynamiken i informationsflödet i Sveriges kultursektor har Ragna Berlin inspirerats av en amerikansk modell och startat Konstpool (konstpool.se). Ett konstruktivt alternativ till utveckling av samarbeten inom den konstnärsdrivna kultursektorn. Personligen ser jag gärna fler Supermarketar i lokalerna på Telefonplan. Två mässor på en dag. Kan det finnas en vinst i att slå samman de olika mässorna igen förutom att bara behöva gå på en mässa? Vad vill man få ut av konstmässorna? Går det att kombinera olika intressen? När blir det inte bra? När blir det bra?

Maria Johansson (text), Galleri Magnus Karlsson (övre bilden); Anders Olofsson (nedre bilderna)

Bor och arbetar i Sthlm. Utbildad på Konsthögskolan i Sthlm. Har också studerat konstpedagogik och konstvetenskap. Arbetar med eget konstnärskap, konstprojekt samt texter om konst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *