<

Publicerad 31 maj 2015 Av I Recensioner Med 3084 Visningar

Kungl. Konsthögskolans Vårutställning

Kungl. Konsthögskolans – i folkmun Mejans – Vårutställning är numera en komplex historia. Till skillnad från exempelvis Konstfack har man, sedan Nationalmuseum invaderat Konstakademiens lokaler vid Fredsgatan – inte en egen utställningslokal med bra proportioner att förfoga över. Vid några tillfällen har man provat att utlokalisera Vårutställningen till andra lokaler runt omkring i Stockholm, med varierande resultat. Förra året var man tillbaka med Magistrarna på Fredsgatan och Kandidaterna på Konstnärshuset. I år gäller samma upplägg, och resultatet är inte helt invändningsfritt.

Magistrarnas utställning vid Fredsgatan är som sig bör en spretig historia, med presentationen som helhet lider av en återkommande tondövhet. Jämförelsen med Konstfacks Vårutställning utfaller inte direkt till Mejans fördel. Där Konstfack varsamt och kreativt blandat och givit med sitt utbud av studenter och verk har Mejan tryckt ihop sina Magistrar på ett utrymme som är ungefär hälften av vad de var förr om åren (innan Nationalmuseum flyttade in), med en otydlig kuratorisk idé som stöd. Det gör att många av de utställda verken blivit styvmoderligt behandlade. Men visst, Therese Parners hybrid av enhörning och My Little Pony i entrén känns kaxig och fräck – även om ungefär samma effekt uppnåddes av Cajsa von Zeipel med sin enorma poledancer 2012. Parners häst är ett bra verk som fallit offer för en alltför enkel lösning. Tyvärr inte det enda, visar det sig. Gabriela Spilsburys spännande verk, som ger begreppet akvarell- och papperskonst en ny innebörd, trängs in i ett alltför kyffigt och mörkt rum , medan Jan Mattsons och Charlotta Smiths närbesläktade lowkey-trashiga verk tappar sitt andrum genom att placeras alltför nära varandra. Det enda realtidsverket, Anna Taina-Nielsens konceptuella livemåleri, har tryckts in med en stor videokub som granne.

Egentligen är det först i den stora mittsalen som årets Vårutställning bränner till. Simon Blacks bildspel baserat på material från vad som sannolikt är begravningsannonser griper tag  i all sin enkelhet, och Joanna Nordins fiktiva “konstsamling” spelar med lokalens (och Konstakademiens) historia på ett smart och visuellt tilltalande sätt som är både kritiskt och visuellt starkt. Även på övervåningen känns det något lättare att ta till sig Vårutställningen. Yoko Andréns och Éva Mags verk må vara eklektiska (vilket i och för sig är helt OK för en examensutställning), men de har trots allt fått inrätta sina egna sfärer och slocknar inte i korselden av störningsmoment. De tillåts tala högt och klart om tillvarons fragmentering, latenta övergrepp och strävan efter att i det fysiska hålla kvar ett uns av mänsklighet.

Kandidaterna, som ställer ut i Konstnärshuset, har dragit vinstlotten den här gången. Inte minst eftersom man tycks ha arbetat mer genomtänkt med de utställda verkens relation till utställningsrummet. På entréplanet har Andrey Andreas Nur gjort en installation av flera verk, som tillsammans förstärker känslan av krypta som arkitekturen antyder. Och lite längre upp i huset fyller Pelerin Brodrej på med en lekfull installation som  förenar sagan och drömmens världar. Flera av de utställda verken bygger på ett finlir som lätt hade kunnat slarvas bort. Det gäller både Markus Bowies uppspända, strimlade dagböcker och Gabriella Menerwas esoteriska kuriosakabinett. Men eftersom verken fått lagom mycket distans till varandra uppstår ingen störningseffekt, och de får alla upprätta sina egna intima zoner i utställningsrummet. Josefina Malmegård deltar med såväl en videoinstallation som en av Vårutställningens fyndigaste konsthistoriska kommentarer: förevigandet i brons av en videokamera.

Vårutställningen bör vara vildvuxen. Men inför nästa år är det nog dags att på allvar titta efter lokaler som hjälper och inte stjälper de deltagande konstnärerna, särskilt de som “riskerar” att hamna vid Fredsgatan. Jag tror att alla parter skulle tjäna på det.

Adresser: Fredsgatan 12, Stockholm (Magistrar), Smålandsgatan 7, Stockholm (Kandidater)
Utställningarna pågår under perioden 27/5 – 14/6

Anders Olofsson (text och foto – se bilder från utställningarna nedan!)

(Visited 1 times, 1 visits today)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *