Publicerad 20 maj 2018 Av I Recensioner Med 1965 Visningar

Konstfacks vårutställning 2018

Det börjar bra. I entrén till Konstfack står Lisa Englunds Printomobil (tv). Enligt egen utsaga ville hon som kandidat på Textil engagera kroppen mer i processen och byggde följaktligen en maskin med trampfunktion och monterade silikonmönster på valsar. Entrégolvet är lekfullt ornerat i orange och svart blommönster.

Till höger om ingången finns information om vårutställningens alla event, en karta och texter skrivna bland andra av rektor Maria Lantz. Utställningen intar hela huset, även en spännande lång korridor i källaren och några extra moduler på gården. Med andra ord behövs orientering och Oskar Laurin har jobbat fram en bra rosa kulör med ett typsnitt i svart och skapat en fungerande grafisk profil. Generösa skyltar informerar om kandidat och masterstudenternas presentationer som är blandade, men i stort sett indelade under fyra huvudområden – konsthantverk, design, konst och visuell pedagogik. Här visas arbeten av 175 avgångsstudenter, men så långt det är möjligt känns det som en överblickbar och tillgänglig vårutställning med hög ambitionsnivå och som ger värdigt utrymme för varje presentation.

Lilla Ego är en karaktär skapad av Anna Helgesson (master, Visuell kommunikation) som blir förbannad på den manikyrerade handen som puffar och drar i hennes funktionsdugliga men möjligen otympliga kropp. Lilla Ego biter till och blodet sprutar. Filmen om 3 minuter ger upphov till en spontan pratstund mellan mig och ett par äldre damer. Vi slår fast att det kan vara oerhört tröttsamt att bli påmind om sin kroppsform och att Helgesson fångat frustrationen på pricken.

Heinrich Ehnert (master, Indivudual Study Plan in Design, th) har hängt en mikrofon i taket som registrerar ljudvågorna i rummet på olika frekvenser. Informationen är kopplad till en träkonstruktion på golvet som kommer att skapa objekt i olika former allteftersom utställningens gång. Jag är betagen av konceptet att göra ljudmiljö till fysisk form, men väljer att inte försöka förstå hur det är möjligt på ett djupare tekniskt plan.

Tidigare i veckan kom en rapport som slog fast att sällanvaruhandeln kommer att få det kämpigt framöver, men att mat även fortsatt kommer att konsumeras i butik. Johanna Sarskog Steigleder (kandidat, Industridesign, överst) har tagit fram en varukorg i trä för att hjälpa konsumenten att välja och göra det behagligare att plocka upp varor i dagligvaruhandeln. Korgen har olika fack och kanske en dag är det den som är standard i en butik nära dig.

Möjligen är framtiden för lignin, en restprodukt inom skogsnäringen, på väg att förändras. För sju månader sedan frågade sig Hannes Tennberg (magister, Spatial Design, tv) om man kunde skapa ett material, helt av svensk barrskog som kunde användas för additiv tillverkning. Svaret är ja, och har inneburit ombyggnation av en robot till 3D-printer. Här visas printade objekt av ligninet som blandats med vatten och träfiber till den perfekta blandningen. Må branschorganisationen Skogsindustrierna få upp ögonen för detta.

Vad händer med studenterna sen? Jag ställer frågan till förvaltningschef Elisabeth Nordwall som svarar att man vet ganska väl vet vad studenterna tar vägen, men att är svårt att med tillgänglig statistisk presenta hur det går för dem.  Det här är ett lärosäte som utbildar många blivande egenföretagare och måttet på framgång inom kreativa yrken är sällan entydigt. Jag tänker på Linda Pedersen (kandidat, Fri konst, th) som presenterar känslosamma figurativa skulpturer i ett mörkt rum till tonerna av rinnande vatten över stenar. Hennes konst har redan visats av välrenommerade Loyal Gallery. Hur mäts det erkännandet? Eller måttet på framgång för Anders Ramsell (magister, Fri konst)? Hans animerade film Genderess från 2016 har vunnit flera internationella priser.   

Hur man än väger och mäter andas vårutställningen potential, förväntan och framtid. Nu går studenterna vidare och i augusti börjar curatorn Marti Manen sitt nya jobb som chef på Index Foundation i Stockholm.

Jenny Danielsson

Foto: Respektive konstnär. Konstfack, LM Ericssons väg 14. Utställningen pågår 17 -27 maj 2018 konstfack2018.se

Jenny Danielsson är frilansskribent och tycker om att prata konst. Det gör hon i podcasten The Artword och i Danielsson & Carlson, som hon driver tillsammans med Oscar Carlsson. Med studier i konstvetenskap och idéhistoria i bagaget har hon arbetat både på museum och galleri.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.