Publicerad 11 maj 2018 Av I Gå och se! Med 1988 Visningar

Karl Norin på Belenius

Karl Norins installation Justitia består av sju delar som hänger från taket. Varje enhet är ganska platt, som bredast någon centimeter och är enligt förteckningen gjord av epoxy, tyg och plast. Mer än någonting annat verkar de handla om färg och form på en yta och känns mer som målningar än skulpturala objekt. De är doftlösa. Tygerna som utgör kompositionerna är av obestämt ursprung och inneslutna i plast är de också fråntagna materialets ursprungliga känsla. I mitten hänger en stor nalle i blått med rosett, bakom flyter två dykare åt var sitt håll, två nalledykare. Överst finns en diptyk, två former som är en nalle itu upp och ner, i lila och beige. Däremellan flyter två svarta former som är svårare att kategorisera. Konstverken har en slät framsida och en knottrig baksida, kanterna är varken knivskarpa eller trådiga. 

I en gallerilokal under markplan, med vita väggar och perfekt golv, blir jag berörd av livets allvar och människans sårbarhet. Nallen har en oklar, men påtagligt uppfordrande utstrålning. Justitia är inom romersk mytologi namnet på rättvisans gudinna. Hon som står staty utanför domstolar världen över, med vågskålen i ena handen och ett svärd i den andra. Den blå nallen har inga attribut, men verkar vilja påminna om människans hjärtskärande behov av trygghet, inte minst i form av stoppade kramdjur. Det känns som installationen vill hjälpa mig att komma ihåg hur skört allting är. På samma sätt som jag uppfattade att Roj Fribergs installation av Kafkas roman Processen ville få mig att känna processen i kroppen, anar jag att Norin vill att jag komma ihåg att snällhet borde upphöjas till allmän lag. 

På väggen mitt emot den flera meter stora installationen ligger, på en randig textil, formerna av två krampaktigt omslingrande nallar. De är stadigt förankrade med skruvar mot bakgrunden. Det tredje verket som ingår i utställningen är Hajarna. Flera hajar simmar runt, som en stillbild av hur djuren rör sig i cirklar på naturfilm.

Det är med viss glädje jag upptäcker att Justitia är också ett släkte av kräftdjur. De allra flesta kräftdjuren bor i havet och är helt ofarliga. Det finns faktiskt bara en enda art som man vet är giftig. Kanske en påminnelse om att det finns ulvar i fårakläder hur oskyldigt allt än verkar på ytan? 

Jenny Danielsson

Foto: Belenius, Ulrikagatan 13. Utställningen pågår 14 april – 13 maj 2018  

Jenny Danielsson gillar att prata om konst. Det gör hon i podcasten Danielsson & Carlson, därutöver skriver hon om konst. Hon har studerat konstvetenskap i Stockholm och Cultural Studies i London, och har också jobbat på museum och galleri.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.