Publicerad 27 februari 2019 Av I Gå och se! Med 548 Visningar

Jakob Ojanen på Stene Projects

En gång i tiden suddade Robert Rauschenberg ut en blyertsteckning av Willem de Kooning. Handlingen markerade ett oberoende från tidigare generationer – samtidigt som deras konst blir en sorts utgångspunkt. Inte för att Jakob Ojanen raderar en annan konstnärs verk, hans måleriska grepp är väl snarare ett sätt att nå en nollpunkt; Ojanen gör nya målningar genom att stryka ut bilden.

I alla fall är det så det ser ut. På Stene Projects visar Ojanen tre stora akrylmålningar, som alla är täckta med svepande penseldrag i olika brunröda toner. Eller penseldrag förresten, av utställningstexten framgår det att han använt en skurmopp, vilket naturligtvis spär på mitt intryck av att Ojanen rengör bildytan. Snabbt och effektivt vill hans svepande färgrörelser betona ett avstånd till tidigare spår av måleri.

Förutom skurmopp har Ojanen gjort målningar direkt i mobilen, läser jag vidare i texten. Men det är inget jag tänker på. En serie med fyra mindre målningar verkar vara just det, och inte utskrifter på duk. När jag tittar närmare efter ser jag att bakgrund och penseldrag i två av dem är märkligt lika varandra. En samstämmighet som skulle vara svår att måla fram.

Så nog finns i Ojanens nedtonat händelserika måleri ändå en illusorisk längtan. En lockelse till det skenbara, till något föreställande. Och kanske till en urban bildvärld?

De skulpturala objekt som också ingår i utställningen ”All the other days” för tankarna i den riktningen. Betongklumparna med brutna metallspröt ser ut att vara plockade in i gallerirummet direkt från gatan och placerade i ett hörn på golvet. Kasserade spår av en renovering.

Föremålens förankring i gatans liv får Ojanens stora målningar att likna affärsfönster överstrukna med ett tunt heltäckande färglager. Så där som man gör i väntan på nya ägare. Jag har sett liknande målningar av konstnärerna Bertrand Lavier och Christopher Wool. Och ännu tidigare av Warhol. Inget konstigt med det, genom att stryka ut visar Ojanen sin förankring i en tradition.

Och tanken på målningen som ett fönster är ju urgammal.

Magnus Bons

Foto: Magnus Bons. Stene Projects, Brunnsgatan 21 B. Utställningen pågår 14 februari – 16 mars 2019

Jag är Konstens redaktör sedan augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.