Bruno Knutmans stiliserade bildspråk ligger nära serieteckningen, men utan att någon specifik källa går att identifiera. Hans collageartade kompositioner har ett grunt scenrum och bildar ett slags samtida mysteriespel. Kanske finns hans hemvist i det parallellt anonyma och avslöjade? Ligger hans särprägel i presentationer av ögonblicket då något hemligt plötsligt blir upplyst?

Men vid några enstaka tillfällen lyser Knutmans annars så utpräglat svartvita värld upp av färgkaskader. Effekten blir då desto starkare. Det är som om ögonen ställer om sig till förhållanden som råder hos andra målare, som Bonnard och Ola Billgren. Eller varför inte Luc Tuymans? Det är en lättnad, och en stor njutning, att se Knutmans utsökta färgkänsla, som på pricken avbildar en sorts fotografisk luddighet. Även färgerna rymmer således flerskiktade lager av stilar, och används som ett slags kamouflage. Solfjädern blir här till ett slags speglande yta som visar alla himlens hemskheter.
Det gäckande draget bevaras intakt i Knutmans målningar, även när gestalterna upptäcks av det flödande ljuset. Men vi får aldrig se deras ansikten, som är maskerade eller helt består av en mask. ”Inferno” framstår som en nyckelbild, där element ur andra målningar sammansmälter till en teatralisk tablå av krigets helvete. Här finns både ljus och mörker, svärta och färgkraft. Dröm eller verklighet?
Adress: Fredsgatan 12, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 11/10 – 9/11
Magnus Bons (text), Galleri Magnus Karlsson (foto)


















