
Bill Viola har tidigare manövrerat sig ganska nära en religiositet som stundtals känts alltför trång och lufttom. I flera av de nya verken tycks han röra sig bort från den hållningen, och närmare en filosofisk position som påminner om Camus. I en värld där ingen mening finns att söka utanför oss själva är det i den paradoxala och oförutsägbara kärleken till livet vi kan åtefinna oss själva och börja bygga relationer till andra människor. Detta till trots för att medvetenheten om slutet alltid är närvarande. I ett av utställningens starkaste verk ser vi två åldrande människor, en man och en kvinna, som långsamt låter ljuskäglan från en ficklampor vandra över deras nakna kroppar. Varje hudveck, varje rynka exponeras i ett obarmhärtigt men samtidigt poetiskt ljus. Den sönderfallande fysiska existensen balansera av en handling som manifesterar individualiteten här och nu, oförstörbar och värdig.
I galleriets källarplan visas ett verk på det vattentema som Viola redan utforskat ett antal gånger. En grupp människor befinner sig försjunkna i sömn under vattenytan. Bara ljudet av strömmande vatten hörs, i övrigt finns inga effekte som stör den meditativa scenen. Själens och naturens flöden länkas samman till en sammanhängande helhet som fascinerar i all sin enkelhet. Videokonsten har erövrat många nya kontinenter sedan Bill Viola började bygga sitt konstnärskap. Men han är en veteran som fortfarande styr sina uttrycksmedel med säker hand.
Adress: Hanover Square 4, London
Utställningen pågår under perioden 5/6 – 27/7
Anders Olofsson (text), Kira Perov/Blain Southern (foto)


















