Maria Bonnier Dahlin-stiftelsens stipendier är inte konstvärldens tyngsta om man ser till pengarna, men blytungt om man i stället tar det strålglans som omger stipendiet. Det räcker med att rabbla ett urval av namnen på tidigare stipendiater för att man skall förstå betydelsen: Mamma Andersson, Cecilia Edefalk, Eva Löfdahl, Martin Wickström, Gunnel Wåhlstrand, Jacob Dahlgren och Linn Fernström. Sättet att utse stipendiaterna har varierat, från en regelrätt jury med flera medlemmar till mer eller mindre upplyst envälde. Årets stipendiater har utsetts av en gästjurytrio bestående av Olle Granath, ständig sekreterare för Konstakademien, och Cecilia Widenheim, chef för IASPIS och konstnären Dan Wolgers.
Årets tre stipendiater – Sofia Bäcklund, Kristina Matousch och Viktor Rosdahl – kombinerar sinsemellan konstnärlig fräschör och uppfinningsförmåga med en god dos erfarenhet av att låta konsten möta offentligheten. Sofia Bäcklund väckte en viss uppmärksamhet i höstas när hon tillsammans med Filippa Barkman cyklade från Stockholm till Wanås som del av ett konstprojekt med 20-talet deltagare från Kungl. Konsthögskolan. Då hade hon redan hunnit sätta ett ordentligt avtryck i de konstintresserades medvetande genom de stora, oregerliga skulpturer hon visade vid skolans Vårutställning i år. Backlunds verk tar avstamp någonstans i upplevelsen av minimalismen, men det är en minimalism som impregnerats av konstnärer som Joseph Beuys och Robert Smithson, och som vägrar anta en slätkammad karaktär. Bäcklunds verk ser snarare ut som moderna ruiner eller fragment av ett modernt urbant landskap, strukturer som på en och samma gång verkar stadda i sönderfall och på väg att ta sig ut ur anonymiteten. Skall man jämföra henne med någon annan samtida svensk konstnär skulle Johanna Gustafsson Fürst vara ett gott förslag. Men likheterna skall inte överdrivas, Sofia Bäcklund har definitivt sin egen agenda.
Det har också Viktor Rosdahl, som är på god väg att bli ett nytt stjärnskott på den svenska målarhimlen. Rosdahl har kommit snabbt ur startblocken, och har redan hunnit ställa ut på välrenommerade gallerier som Arnstedt & Kullgren i Båstad, Christian Larsen i Stockholm och Galleri Magnus Åklundh i Malmö. Hans verk har också visats på prestigemässor som Copenhagen Art Fair och Market i Stockholm. Just nu är han också aktuell som en av deltagarna i utställningen ”Från det ena till det andra” på Rumänska kulturinstitutet i Stockholm. Viktor Rosdahl – ”Elinebergs van Gogh”, enligt Helsingborgs Dagblad – utvecklar ett måleri i skärningspunkten mellan Max Book och Öyvind Fahlström. Rosdahl målar på nästan allt, utom kanske på vanlig linneduk. Det gör hans utställningar till en slags måleriska installationer, där bilderna blir till objekt som i sin tur förenas i större helheter. I hans bildvärld står alla dörrar och fönster öppna mot både konsthistorien och nutidshistorien. Reminiscenser från Hieronymus Bosch och 1400-talets måleri stämmer träff med gamla nyhetsfotografier från industrialismens barndom och byggandet av det svenska folkhemmet. Just folkhemmet och det industrisamhälle som inte längre finns är en av Rosdahls främsta inspirationskällor. Hans fascination inför processindustrins stora maskiner och arkitektoniskt utsökta fabriksbyggnader går inte att ta miste på.
Den tredje stipendiaten, Kristina Matousch, är ingen blyg viol i konstsammanhang. Även hon har en gedigen gallerierfarenhet med utställningar hos Galleri Thomas Wallner och Elastic Gallery i Malmö, Galleri Mors Mössa i Göteborg och Natalia Goldin Gallery i Stockholm. Kristina Matousch har ett speciellt gott öga till vår konsumtionskultur, som hon vid ett otal tillfällen – ofta i performanceform – vänt ut-och-in på. På Stockholm Art Fair år 2000 drev hon butik, där diverse livsmedel kunde köpas på villkoret att försäljerskan (Matousch själv) omsorgsfullt plockade bort omslaget och överräckte innehållet. Titeln var (givetvis) ”Att ta den i handen”. Samma år gjorde hon också en uppmärksammad performance/installation på Galleri Mejan i Stockholm tillsammans med Camilla Akraka. Utställningsbesökarna möttes av en vägg med en rad av luckor. När man ringde i en klocka öppnades luckorna, och olika kroppsdelar tillhörande anonyma personer exponerades en kort stund. ”Visningen” åtföljdes av två beskrivningar, en saklig och en personlig. Men Matousch har också intresserat sig för det som inte existerar: tomrummet. I en serie verk utförda i olika material har hon utforskat frånvaron av material, hålet eller den tomma förpackningen. Avsaknaden av materialitet berättar också något om ett potentiellt vara, men också om förlust och om det svävande tillståndet mellan existens och icke-existens.
Bilder (uppifrån och ned): Sofia Bäcklund, Viktor Rosdahl, Kristina Matousch
Under tiden 22 november – 10 januari 2010 visar Sofia Bäcklund, Viktor Rosdahl och Kristina Matousch sina verk på Bonniers Konsthall i Stockholm.
2009-11-26 Anders Olofsson (text), Maria Bonnier Dahlins stiftelse (foto)
