Gå och titta på Knutte Westers utställning på Galleri Andersson/Sandström (fram till 13 november). Först tror man att det är vanliga bronsskulpturer, sådana man brukar se på gator och torg i stadsmiljöer. Men det är det inte. Det finns en ovanlig historia bakom dem. Alla Westers skulpturer kommer ur egenupplevda nutida historier om barn som har en utmanande situation på grund av missförhållanden i sitt land. En av skulpturerna, en flicka i brons, är sammansatt av flera olika flickor som befinner sig på ett barnhem i Lettland väntandes på att bli bortadopterade. En annan föreställer en pojke, Gzim från Kosovo, som väntar på uppehållstillstånd på en flyktingförläggning i Boliden.
Konstnären flyttar runt sin ateljé i olika ateljéstipendier och art in residence-projekt och arbetar med den värld han möter på plats. Med sitt arbete ger han barnen en möjlighet att lämna avtryck, något av dem stannar kvar fast de kanske inte gör det själva. Att det handlar om utsatta barn tror konstnären själv kan grunda sig i hans egen farmors historier om hur det var att vara horunge och barnhemsbarn och det faktum att han nu fått egna barn. Det är lite hjärtskärande men också bra att bli påmind om den utsatta situation många barn idag lever i. På ett sätt kan man också uppleva en koppling mellan flyktingpojken och konstnären själv som ständigt flyttar på sig och hamnar i nya historier nödvändiga att berätta. Att han berättar dessa flyktiga historier i ett så beständigt material som brons känns både rätt och nyskapande. Pojken Gzim från Kosovo har han följt under 8 år i ett långfilmsprojekt som kommer att visa på SVT i vinter.
Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 6/10 – 13/11
Maria Johansson (text), Galleri Andersson/Sandström (foto)
