Roger Metto är en av våra mest färgdjärva konstnärer. I hans målningar kombineras färger och nyanser av färger som man på papperet knappast skulle tro kunde fungera tillsammans. Men det gör det i alla fall. Något av förklaringen står att finna i ett sätt att betrakta världen som närts av såväl uppväxten i Norrland som erfarenheter från den amerikanska Västern. Ljuset känns på något oförklarligt sätt likartat, och producerar en färgkänsla som stegras till ett starkt vibrato.
Som sig bör spelar naturen en viktig roll i Mettos verk, ofta – som i de amerikanska västernfilmerna – i skepnad av en backdrop mot vilken miniatyrmänniskor, hus och fordon existerar i sin alldagliga men ack så perifera tillvaro. I sin nya utställning rör sig Roger Metto inte bara framför naturens formationer, han tränger också in i dem. Väldiga hålrum öppnar sig mot betraktaren, kanske en påminnelse om att barndomens Kiruna inte är långt borta (där gruvnäringen ständigt slukar både individer och byggnader). Men vi kan lika gärna tänka oss ha placerats inuti Platons grotta, där bara skuggorna på grottans väggar berättar för oss om hur världen utanför är beskaffad.
I Mettos tappning är dock denna parabel alls inte så färglös och omöjlig att föreställa sig som Platon beskriver. Här är synfältet fyllt av färg, som med sin slösande rikedom gör att även underjorden skälver till för ett ögonblick. Och så var det detta med formaten. Roger Metto har under många år odlat ett brevlådeliknande format som för tankarna till filmens Cinemascope, vilket gör att bilderna även i litet omfång blir omöjliga att läsa av utan att man låter blicken svepa horisontellt över dem. Det är ett smart trick, för man lockas genast in i Mettos eget tempo, som är lugnt och stillsamt. Färgeruptionerna må vara nog så kraftfulla, men i orkanens öga råder alltid ro.
Adress: Fredsgatan 12, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 27/2 – 16/3
Anders Olofsson (text), Galleri Olsson (foto)
