Redaktionen

I sin slutreplik framhåller Dan Jönsson att hans egentliga ärende är att kritisera censur av konst, även om den är ”misshaglig”. Samtidigt envisas han med att ifrågasätta om ett explicit grovt antisemitiskt verk är antisemitiskt och vill i frihetens namn överlämna till betraktarna att avgöra saken: ”Men är den verkligen antisemitisk? Tål vi verkligen inte att se den? Jag vill…

Några småsaker till att börja med. För det första: Jag har givetvis aldrig hävdat något i stil med att vi kan tåla ”lite antisemitism”. Att lägga den sortens formuleringar i andras mun är oseriöst och osmakligt. För det andra: Jag ser heller inget problem med hur Sinziana Ravini och Andreas Gedin förstår eller fördömer det ena och det andra. Det…

Dan Jönsson låter förstå i sitt svar på vår artikel att han, i motsats till oss, vill ha en öppen debatt kring konstverk även om de är osmakliga. Men han undviker kärnfrågorna och tar inte den debatt han säger sig vilja ha. Även denna gång glömmer Jönsson bort att det förekom minst tre olika antisemitiska konstverk eller händelser på documenta,…

Andreas Gedins och Sinziana Ravinis kommentar innehåller ett sådant virrvarr av insinuanta anklagelser, halvsmälta teorier och referenser att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men låt mig göra ett försök att bena ut åtminstone några enligt min mening viktiga principiella frågeställningar. 1. Postkritik. Exakt vad G&R lägger in i det begreppet blir jag inte klar över eftersom de…

Hur mycket antisemitism bör konstvärlden tåla? Mycket eller bara lite grann? Ingen lär vid det här laget ha missat årets stora konstskandal på documenta 15, där det indonesiska kollektivet Taring Padis målning People’s Justice (2002) innehöll grova antisemitiska karikatyrer. En figur med grishuvud hade en davidsstjärna på halsduken och inskriptionen Mossad på hjälmen. En annan, med huggtänder och blodröda ögon,…