Publicerad 27 januari 2011 Av I Konstkommentarer Med 2368 Visningar

Vem vann?

MH900401037Konstens omröstning om årets konstpersonlighet, årets konsthändelse och årets utställning avslutades nyligen. Om man får tro den är Lars Vilks årets konstpersonlighet, hans rondellhunds öden och äventyr årets konsthändelse och “Nordens U-land?” på Färgfabriken Norr årets utställning. Men det finns även en annan vinnare: Internet. De tre pallplatserna inom var och en av omröstningens kategorier belades nämligen av kandidater som kampanjat friskt på Twitter, Facebook och diverse bloggar, vilket speglar styrkan i de sociala medierna och det digitala nätverksbyggandet. Då har andra kriterier mindre betydelse. Som man ropar i skogen får man svar, och bjuder man in till webbomröstningar öppnar man även för kraften hos allehanda virtuella flashmobs. Hur vederhäftigt resultatet är saknar betydelse.

Sara-Vide Ericson är en begåvad konstnär som gjorde en bra utställning hos Galleri Magnus Karlsson förra året. Men var den bättre är Tomás Saraceno på Bonniers Konsthall och Anselm Kiefer på Louisiana? Inte riktigt.  Och var verkligen Lars Vilks rondellhund årets konsthändelse? Tillhör den inte snarare en mer övergripande debatt om yttrandefrihetens pris och gränser och om Sverige som ny måltavla för internationell terrorism? Såvida man inte skall se SÄPO:s livvaktstyrka som motvilliga aktörer i ett konceptuellt konstverk (Vilks själv omnämner sitt predikament som “den dyraste konstperformance som någonsin satts upp i Sverige”). Webbtidskriften tsnok.se, tvåa på listan över årets konsthändelser, är ett okonventionellt och piggt initiativ, men att den skulle vara viktigare än den intensiva debatten kring Modernautställningen känns knappast rättvisande. Men, som sagt, sådant är livet på Internet.

Men om vi höjer blicken en aning, vad hittar vi då? Som tre på listan över årets konsthändelser hittar vi öppnandet av Fotografiska (inte Fotografiska museet, som vi tyvärr råkade skriva), en händelse som – till skillnad från många andra öppningar av nya institutioner – verkar få omedelbar återverkan i och med att Moderna Museet i dagarna drar igång en storsatsning på fotografi av ett slag vi inte sett på många, många år. I och för sig är detta inte bara Fotografiskas förtjänst, men deras kombination av känsla för en god affär, intressanta utställningar och bra publikarbete har på sätt och vis lagt ribban ett snäpp högre för alla som jobbar inom sektorn. Något liknande skulle det vara trevligt om man kunde säga om en annan nykomling på institutionshimlen, Moderna Museet i Malmö. Men än så länge känns det som om Skåneenklaven av Moderna Museet har en längre resa att göra för att allas förväntningar skall uppfyllas. De underligaste saker kan dock hända. Vem hade trott att en så lågmäld utställning som Modernautställningen skulle ge upphov till den första kvalificerade konstdebatten på många år? I det avseendet har denna utställning, som sågats av så många, faktiskt skött ett av sina huvuduppdrag med beröm godkänt: att generera diskussion kring vad som visas i museets lokaler.

Årets bästa utställning var, enligt våra läsare, “Nordens U-land?” på Färgfabriken Norr, curererad av Jonatan Habib Engqvist och med verk av isländska konstnärer. Själv saknar jag kanske Magasin 3: s generösa och välgjorda samlingsutställning “Thrice Upon a Time” på en topplats (den var inte ens nominerad), men “Nordens U-land?” är ett gott alternativ. Utställningen stod på egna, starka ben och hade säkert klarat sig bra även utan Facebook och Twitter. För det gör i allmänhet både bra utställningar och bra konstnärer.

Anders Olofsson (text), Microsoft ClipArt (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

3 Kommentarer

  1. Pinsam lista, hoppas ni hittar nya former för hur omröstningen går till nästa år.

  2. Denna gång provade vi ett helt öppen nominerings- och röstningsförfarade. Under en hel vecka fick läsarna nominera kandidater. Vi väntade oss en störtflod av förslag, men icke sa nicke. Vi fick knappt in så många förslag att det räckte till att skapa listorna att rösta på. Så alla som är missnöjda med årets lista kanske kan ställa sig frågan om de nominerat kandidater? Eller röstat? Man kan ju vara kritisk mot hur lätt det är att skapa opinion för något på Facebook och Twitter. Men engagerar sig inga andra för at skapa en motvikt blir det som det blir. Men visst, nästa gång kommer vi säkert att ha justerat omröstningsmodellen! /Red.

  3. Kul summering av av ett kul initiativ!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.