Ida Rödéns ”Rorschach”

I augusti medverkar konstnären Ida Rödén med dataspelet “Rorschach” på FILE 2008 en internationell festival i Sao Paolo, Brasilien. Ida Rödén som går tredje året på Konsthögskolan i Umeå är också en av medlemmarna i ”Dataspelsgruppen”, ett konstnärskollektiv som startade hösten 2007 av sju elever vid Konsthögskolan i Umeå.

– Vi har alla ett gemensamt intresse för konst, dataspel och virtuella verkligheter. Gruppen startades då vi kände behovet av att utforska dataspelsskapandet som konstform. Tillsammans arbetade vi intensivt med projektet ”Yod Borrow and the Mix-up of Chaste City” för att kunna visa upp det i samband utställningen Game Art på Bildmuseet i Umeå i slutet av november 2007, förklarar Ida.

Dataspelsgruppen har den senaste tiden legat på sparlåga eftersom många av gruppens medlemmar har arbetat med sina examensarbeten. Ida däremot är som sagt aktuell med ”Rorschach”, ett dataspel där hon stått för den konstnärliga gestaltningen. Själva spelidén har utformats av Jens Andersson, som arbetar som spelutvecklare på det svenska spelföretaget Starbreeze. Men är då ”Rorschach” ett dataspel eller ett konstverk, är det både och, eller spelar det egentligen någon roll?

– Personligen har jag inte något intresse av att definiera ”Rorschach” som antingen ett dataspel eller ett konstverk säger Ida. För att ett konstverk ska fånga mitt intresse krävs oftast en genomtänkt konstnärlig idé som sedan bärs upp av ett skickligt och personligt hantverk. Nu har jag svårt att ta till mig hela äran för det konstnärliga då det kommer till ”Rorschach”. Stora delar av den konstnärliga kvaliteten ligger nämligen i spelidén. Jens funderade mycket på hur dialogerna i många spel är förbestämda och hur man som spelare lotsas vidare på ett tydligt angivet sätt. I ”Rorschach” har den problematiken hamnat i centrum. Här fungerar dialogsystemet som ett portabelt bibliotek. Alla frågor som ställs åtföljs av en symbol som kan bäras med genom spelets gång. På så vis kan de frågor som dyker upp ställas till alla karaktärer när som helst under spelets gång.

Grafiken i ”Rorschach” är, till skillnad från många av dagens dataspel, inte fotorealistisk, utan består i stället av bläckteckningar av Ida, teckningar som liksom speltiteln leder tankarna till de berömda Rorschachtestet, ett test som används inom den kognitiva psykologin för att få fram omedvetna tankar hos patienterna. Testet består av en serie nonfigurera bläckplumpar som patienterna får berätta vad de föreställer. Alltså en lämplig grafisk bakgrund till ett spel som utspelar sig på ett mentalsjukhus.

”Rorschach” var förra året med på en lista över ”Best freeware adventure 2007” och det är den framväxande independentmarknaden som Ida och Jens riktar in sig på snarare än den kommersiella sektorn och det är också här som de tycker att den största möjligheten att skapa spel som blandar konst och spelmoment finns.

– Tittar man till kommersiella spel ligger fokus framförallt på nöjesfaktorn. Spel ska roa för att anses bra. Nu har en annan spelmarknad vuxit sig allt starkare – independentspel. Här ligger fokus på själva spelstrukturen. Det handlar mindre om häftig grafik och mer om grundläggande idé där man försöker gestalta en konstnärlig vision som inte tidigare undersökts i högre utsträckning. Här tycker jag personligen att dataspel har potentialen att bli något av de mest avancerade konstformerna och jag har stora förhoppningar om en ökad konstnärlig förankring i framtida independentspel säger Ida.

Att som konstnär samarbete med spelutvecklare är inte alltid enkelt. Ofta talar man olika språk och har olika förutsättningar. Ida tror visserligen på samarbeten, men är samtidigt pessimistiskt och tror inte att spelutvecklarna kommer att vända sig till konstnärerna i först hand utan man kommer att vända sig till andra som har den tekniska kunskapen om spelutveckling som många konstnärer saknar. I fallet med ”Rorschach” har Ida haft turen att hennes sambo Jens, inte bara är spelutvecklare utan även konstnärligt intresserad.

”Rorschach” är nu ingen unik hybrid mellan konst och dataspel. Redan år 2000 skapade Lonnie Flickinger, från USA-baserade Chiselbrain Software, dataspelet ”Pencil Whipped” som är ett First Person Shooter som har svart-vita handgjorda teckningar som grafik. Det är också ett verk som pendlar mellan konst och dataspel, och som har visats båda på konstutställningar och på independent games festivaler runt om i världen. Men speciellt många rena dataspel som pendlar mellan konst och dataspelsvärlden finns det inte. Däremot finns det en hel del exempel på konstnärer som inspireras av dataspel i sina konstverk och som även arbetar som spelutvecklare. Idas behöver kanske inte vara så pessimistisk inför framtiden, för det finns en ny generation konstnärer med goda kunskaper om spelprogrammering, sedan är frågan om de kommer att använda sina kunskaper för att skapa dataspel eller konstverk.

Det uppstår naturligtvis en hel del intressanta möten när ett dataspel som ”Rorschach” visas på ett konstmuseum och museibesökarna får prova på spelet.

– Personer som inte alls är datavana går fram och försöker spela. Ibland får man självklart hjälpa till en del – står det att man ska använda piltangenterna för att röra gubben, är det klart man blir frustrerad om gubben inte rör sig även fast man frenetiskt trycker på tabtangenten… Det finns så klart många piltangenter när man tänker efter. Det är just mötet mellan den traditionella museibesökaren och dataspelet som har intresserat mig och jag har enbart känt mig upprymd av det jag hittills sett. Folk är öppnare än vad de själva tror avslutar Ida.

Dataspelet ”Rorschach” kan gratis laddas ner och spelas från den här adressen:
http://www.collectingsmiles.com/rorschach/

Länk till File 2008: http://www.file.org.br/