Rock on i samtidskonsten?

Idag är hårdrock lika folkligt som Allsång på Skansen, och på tal om hårdrock och Allsång så medverkade de finska monsterrockarna Lordi, som oväntat vann Eurovision Song Contest i Athen, på Skansen sommaren 2006. Joacim Cans från svenska hårdrocksbandet Hammerfall tog lika oväntat hem segern i TV4:s Körslaget i våras. Oväntat och oväntat förresten, hårdrock har idag en bred förankring i vår populärkultur och den har blivit en naturlig mötesplats mellan generationer. För var kan man annars hitta medelålders föräldrar headbanga tillsammans med sina tonåriga barn om inte på en Iron Maiden-konsert? Iron Maiden , dessa ”djävulsdyrkare” som de kallades av vissa grupperingar i början av sin karriär, räknas idag som en musikklassiker och seriösa nyhetsprogram som Aktuellt rapporterar på bästa sändningstid om deras spelningar i Sverige. Man skulle kunna tro att hårdrocken i kraft av sin breda förankring i vår kultur och karaktäristiska stil skulle sätta en del avtryck i samtidskonsten, men förvånande nog finns det väldigt lite konst med tydlig inspirerats av hårdrock, trots att det statistiskt borde finnas en hel del konstnärer som är hårdrockare.

Den norska black metal-scenen – som sände en del chockvågor genom samhället i mitten av 90-talet med sina blasfemiska texter och destruktiva livssyn som i sina yttersta konsekvenser ledde till kyrknedbränningar och mord – har i några fall lyckats tränga in på konstscenen. Det var först och främst bandet Mayhem som Bjarne Melgaard och Roger Andersson hämtade inspiration från i sina verk. Mayhem hörde till ett av de viktigaste och tongivande banden när det gällde att skapa det norska black metal-soundet, men bandets interna konflikter skapade också en hel del rubriker och resulterade i mord, självmord och fängelse.

I Bjarne Melgaards verk ”Son of Odin” hittar man bland annat fotografier och bronsskulpturer av döda eller mördade medlemmar i bandet. Roger Andersson blandar barndomsnostalgi med vuxenvärldens ångest i ”Letters from Mayhem”, en artistbook i form av en ABC-bok för vuxna. I en serie akvareller har Andersson återskapat alfabetetet med destruktiva och mörka undertoner fyllda med social misär och drogmissbruk invävda i barndomens idylliska lästräning. Mayhem kan allmänt översättas till förödelse, men är också namnet på det tidigare nämnda ökända norska black metal-bandet.

Den amerikanska fotografen Peter Beste publicerade under våren en fotobok med titeln ”True Norwegian Black Metal” som är ett resultat av sju år vistelse i black metal-kretsar. Det är en bok fylld med foton av svartklädda män med nitar, vitmålade ansikten, blod och upp-och-ned-vända kors som försöker se så hemska ut som möjligt. Man kan inte låta bli att fundera om dessa hemska män kommer att vara lika folkkära som Iron Maiden om 30 år eller bandet KISS, som också uppträder vitsminkade med yxgitarrer, blod och nitar? Norsk black metal är nu bara en liten och extrem del av en stor musikgenre, men den är å andra sidan såpass kontroversiell och medial att gör man konst om det så får man i alla fall uppmärksamhet.

Finns det nu inga konstnärer som sysslar med ”vanlig” hårdrock? Det finns naturligtvis, och de senaste åren har de även visats några exempel på hårdrockinspirerad konst i Sverige. Våren och sommaren 2007 visade Waldemarsudde en utställning med den brittiske konstnären Paul Raymond Gregorys fantasymålningar med motiv från Sagan om Ringen. Gregory har också en bakgrund som skivomslagsillustratör och har skapat omslag till hårdrocksgrupper som Saxon och Dio, och även dessa verk fanns representerade i utställningen. Magasin 3 visade under hösten 2007 en uppmärksammad utställning med Fredrik Söderberg som i sina målningar blandar motiv från Carl Larsson, fantasy och hårdrock. Det är bland annat skivomslagen från Black Sabbath som Söderberg använt sig av. Slutligen kan man nämna den pågående utställningen ”Eklips: konst i en mörk tid” på Moderna Museet, där den amerikanska konstnären Lucas Ajemian medverkar med ”Out of Nowhere/From Beyond”

Tillsamman med sin bror, jazzmusikern Jason Ajemian, har Lucas bearbetat Black Sabbaths låt ”Into the Void” från albumet Master of Reality från 1971, och med en orkester på tio man framförs låten baklänges. Black Sabbath och många andra hårdrockband blev under 80-talet anklagade av kristna grupper i USA för att smyga in dolda budskap i sin musik som kunde avslöjas när skivan spelades baklänges. Tekniken brukar kallas för backmasking och lär ha använts av artister som Beatles och Pink Floyd. Budskapen fördärvade naturligtvis ungdomen och vara en fara för samhället och ledde i USA till en viss moralpanik, men faktum är väl att spelar man tillräcklig många skivor baklänges kommer man slutligen att höra några fraser som verkar vara dolda budskap.

Andelen konstnärer som låter sig inspireras av hårdrock är alltså ganska liten, även om det de senaste åren verkar har skett en liten ökning. Jämför man med till exempel dataspel som tidsmässigt uppkommer samtidigt och som också i begynnelsen betraktades som något som fördärvade ungdomen men som idag är en etablerad och accepterad kulturyttring, så finns det gott om exempel på konstnärer som inspirerats av dataspelens kultur och estestik, men man kan undra varför hårdrocken inte har haft samma dragningskraft? Kanske Konstens läsare har svaret?

Bilder (uppifrån och ned): Bjarne Melgaard, Roger Andersson, Peter Beste

Lär mer:
http://www.konsten.net/arkivet/melgaard.html
http://www.konsten.net/arkivet/roger_andersson.html