Publicerad 02 juni 2017 Av I Gå och se! Med 3810 Visningar

Karin Alsin på SPG

Hemmets vardagsföremål har länge varit Karin Alsins utgångspunkt, manipulerade ready mades ur den privata sfären: en spjälsäng, brickor, bakplåtar, badrumsskåp och nu, på galleri SPG, gamla värmeelement.

Det närmast perfektionistiska hantverket och den osentimentala sakligheten är besläktad med amerikanska minimalister som Judd och Serra. I galleriets verkförteckning hittar jag inga titlar, bara torra, exakta mått- och materialuppgifter. Men under ytan vibrerar en dramatik där det rent fysiska glider över i det metaforiska med associationer till kosmologi eller psykologi; i det avseendet kan hon ibland påminna om Robert Gober.

De ålderdomliga värmeelementen tillhör en barndomsvärld. Järnet skyddar och döljer ett system för vattenburen värme och när man tar på värmeelement avger de ett slags levande, antropomorf kroppsvärme som noteras av barnet. I ett av verken på SPG har Karin Alsin byggt ett självförsörjande, autonomt/autistiskt kretslopp som består av rör och ett avsågat element som rymmer ett djupt vatten utspätt med tusch så att det bildar en narcissistisk vattenspegel.

Skulpturerna består genomgående av kombinationer och variationer av itusågade värmeelement. Vi känner järnets nakna tyngd och orubbliga hårdhet. Men de sågade delarna kan inte undgå att berätta: på golvet kan de bilda en serie ryggkotor och på en hylla tar de plötsligt skepnad av en arkitektur som kunde vara en länga barockarkader i en sydeuropeisk stad. Rättare sagt två arkader, för den ena har en pendang vid väggen mitt emot.

Ja, flera objekt har formen av par, av ett möte mellan två och prövar det möjliga och det omöjliga i en kommunikation, rörelser mellan slutenhet och öppenhet. Spänningen, vibrationen, uppstår ofta ur motsatser: kallt – varmt, järn – vatten, närhet – avstånd. Och tvång – frihet då det motspänstiga järnet i bruksföremålet trots allt låter sig förvandlas till oväntade skepnader. Karin Alsin har på ett lyckligt sätt också tagit vara på ett inslag av fritt måleri i de spontana och slumpvisa färgfläckar som uppstått då hantverkarens pensel inte riktigt kommit åt att täcka värmeelementets baksida; en nödvändighet som alstrar frihet.

Peter Cornell

Foto: SPG, Gävlegatan 10B. Utställningen pågår 18 maj – 17 juni 2017

Peter Cornell är tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och Kungl. Konsthögskolan. Konstkritiker och författare till Den hemliga källan, Paradisets vägar, Gemensamma rum, Saker, Mannen på gatan och Öppningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *