Publicerad 26 april 2017 Av I Gå och se! Med 7185 Visningar

John-E Franzén på Stene Projects

Klassiskt tecknade självporträtt och kaotiska feberdrömmar. Stilleben och sexuella fantasier. I John-E Franzéns utställning ”Roots” på Stene Projects korsar motiven varandra. Avbildning och inlevelse möter åtrå och utlevelse. Likt motsatta poler i ett medvetande som släppt på alla begränsningar. Eller som valt att upphäva förutbestämda genreindelningar. Franzéns bildberättelse styrs av drömmens logik, där vånda och lusta regerar, men samtidigt är allt nedtecknat i ett kontrollerat flöde. Varje pennstreck och penseldrag ligger där det ska.

En del teckningar rör sig för nära gränsen till det rent pornografiska. Där mister de i intensitet och intresse. Blir privata, patetiska. Men ändå finns här ingen egentlig exploatering, möjligen då av konstnären själv. Så här utlämnande har Franzén nog aldrig visat upp sig. Och då har ju ändå en stegrad sexuell laddning funnits med som en väsentlig del av hans bildvärld alltsedan 1960-talet.

Själva det föreställande uttrycket tycks för Franzén ha en erotisk lockelse i sig. Som om realismens och illusionens kraft för honom medför en upphetsning som resulterar i en närmast öververklig återgivning. I tidigare utställningar på galleriet har bilden av det verkliga kopplats samman med en diskret religiös symbolik; Kristus som vakar över ett urbant stadslandskap eller ett lutande krucifix invid ett vattendrag. Utan tvivel är det en passionerad konstnärs inre värld vi kan följa i de tjugotalet teckningar och tre målningar som den aktuella utställningen består av. Och kristna inslag är synliga även här.

Representerar religion och sex ytterligheterna i Franzéns konst? Och som när de möts just därför förmår skapa ett så påtagligt visuellt tryck. Inte för att han i så fall skulle vara ensam om den kombinationen. Konsthistorien är ju fylld med liknande tvetydigheter.

Och det är i dialog med tidigare historiska mästare som Franzén tydligt placerar sina bilder. En målning är gjord fritt efter en teckning av Cézanne, och i de två andra finns infällda partier som stilmässigt avviker från resten av bilden. Vad som kunde vara en tecknad scen av Rembrandt, med ett lamm tydligt i förgrunden, låter Franzén möta en stående kvinnofigur med blottade bröst. Två bildtyper bredvid varandra, där även tuschteckningen är målad i olja. Offerlammet och skökan, det heliga och det jordiska. Franzén tycks påstå att de har samma rötter.

Magnus Bons

Foto: Stene Projects, Brunnsgatan 21 B. Utställningen pågår 30 mars – 29 april 2017

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten skriver jag i Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge) och Arterritory (Lettland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *