Publicerad 30 mars 2012 Av I Gå och se! Med 3142 Visningar

Heli Hiltunen på Galleri Andersson Sandström

Heli Hiltunen är en av Finlands mest framstående samtida konstnärer, och har varit det ganska länge. Hon blev Ars Fennica-pristagare redan år 2001, men i Stockholm har vi inte sett mycket av henne. Galleri Andersson Sandström har visat henne i Umeå 2005 och 2006, annars är det i Carnegie Art Award-sammanhang hon dykt upp. Heli Hiltunen arbetar i gränslandet mellan måleri och fotografi med en tematik som hon inte är ensam om i den samtida finska konsten. Det handlar om ett melankoliskt blickande in mot ett förflutenhetens landskap, där verkligheten och minnena ligger i lager ovanpå varandra. Det slitna begreppet “palimpsest” från postmodernismens 80-tal gör sig åter påmint (det förekommer till och med som titel på ett av verken i utställningen), men det är ingen teoretisk begreppsanalys Hiltunen ägnar sig åt. Hennes bilder talar i första hand med viskande röst till människans själsdjup, fragmenten av vegetation och slingrande grenar eller rötter tycks treva nedåt i vårt förflutna och i våra minnen av vad som en gång var en nutida verklighet.

Tidigare har Heli Hiltunen ofta arbetat med mindre bilder i serie, där flikar av motiv följer varandra och skapar en fragmentarisk men ändå sammanhängande helhet. Denna gång har hon gått upp i format, vilket är på gott och ont. Det större formatet gör det lättare för henne att utforska djupet och komplexiteten i det enskilda bildrummet. Samtidigt balanserar hon ibland farligt nära det alltför dekorativa när fragmenten tvinnas samman till ett kontrollerat kontinuum. Allra bäst lyckas hon när de flyktiga fotografiska bilderna ur historien snuddas med lätt hand av måleriets gester med anspråk på tidlöshet. Vi ser en kvinna sittande i gräset invid ett vattendrag. Hon blickar ut över vattenytan, försänkt i tankar som befinner sig någon annanstans. Över bilden sveper en svärm av runda, vita färgfläckar som om ett häftigt snöfall dragit förbi. Eller är det de första brännblåsorna som uppstår när en filmremsa stannat i projektorn och är på väg att smälta? Intrycket av oåterkallelig förlust parad med strävan att hålla fast minnet av det som inte längre finns bildar en stark helhet. Här är Heli Hiltunen en lika formsäker som subtil uttolkare av allas vårt människoöde.

Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 29/3 – 13/5

Anders Olofsson (text), Galleri Andersson Sandström (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.