Bygger Hans Andersson upp världen, eller låter han den falla samman? De myllrande bilder och objekt som han visar på Konstakademien tycks rymma en dubbelriktad rörelse, där konstruktion och sönderfall framstår som likvärdiga principer. Konstverken väcker associationer både till skräp upphittat på gatan och till skärvor av en avlägsen stjärnhimmel, och erbjuder oss alternativa sätt att uppfatta och beskriva vår omvärld på. Försöker Andersson gestalta universums minsta beståndsdelar – är detta bilder av kittet mellan partiklarna i vårt inre – eller mal han ner tillvarons material i en visuell tankekvarn? Utställningen består av två väldiga collage och ett antal mindre, … Fortsätt läsa Hans Andersson på Konstakademien