Recensioner Kategori

Elevutställningar är alltid svåra att kritisera. Man riskerar att klippa vingar som nyss lärt sig flyga. Men ibland har man turen att komma in på en elevutställning som är både högkvalitativ, nydanande och sammanhängande. Fotohögskolans magisterutställning på Göteborgs Konsthall är allt detta och lite till. För några år sen led fotohögskolans utställningar av ett till synes konformistiskt konceptuellt fotografi som frossade i urbana icke-platser och nästintill osynliga människospår, för att inte tala om människorna som i pliktskyldig hausswolffsk tradition nästan alltid dolde eller vände bort sina huvuden. Nej, som tur [...]Läs mer
Det var länge sedan konsten enbart höll till inuti den vita kuben. Det är numera nästan vanligare att möta konstverk i köpcentret, i tunnelbanan och på hotel och restauranger än att stöta på den i dess traditionella sammanhang. Och även andra kulturinstitutioner tar gärna spjärn mot konsten när de skall mejsla ut en ny identitet i en föränderlig och alltmer komplicerad värld. Resultatet varierar förstås starkt i kvalitet och engagemang. I bästa fall gör konsten det möjligt att betrakta gamla, invanda sammanhang på ett helt nytt sätt. I värsta fall [...]Läs mer
”Graffiti är dagens kroki, i alla fall för killar” sade en konstnär till mig häromdagen. Med det menade han att en rad av de senaste årens mest uppmärksammade yngre konstnärer är eller har varit verksamma inom graffitin, men att det samtidigt inte är uppenbart i den konst de uppmärksammas för. Anders Krisár, Martin Jacobson och Oskar Korsár är tre namn som alla varit aktuella under säsongen – den sistnämnda med sin första separatutställning i New York. Så visst har konstnären en poäng. Men som konstvetare med intresse för graffiti och [...]Läs mer

Publicerad 8 april 2008Av Rikard EkholmI Recensioner

Galleri Olsson, Stockholm: Johan Scott (8/3-20/4)

Hur vet jag att konsten är autentisk?, är än i dag en bra fråga. Att beskriva ett verk som äkta kändes länge gammaldags. Inte så konstigt då ”min” generations konstverk handlade om – eller behandlade – ironi, appropriation och media. Sådant som medvetet gick stick i stäv med allt vad tradition var. Jag är född under andra halvan av 70-talet och postmodernismen för mig var inte radikal, utan det normala. Jag upplevde inte på plats krocken mellan ren modernism och oren postmodernism. Striden var över med minst tio år när [...]Läs mer
Jonas Dahlbergs konstnärskap har alltsedan första stund varit intimt förbundet med de byggnader och byggandsdetaljer som inte bara omger oss människor, utan utgör fundamentet för våra liv. Men det är knappast rummen och byggnaderna som uttryck för ett socioekonomiskt system som upptar huvuddelen av hans intresse. Moderna byggnader i all ära, det är ändå ytterst som sällsamma organismer de framstår i Dahlbergs verk. Arkitektur är omöjlig utan tanke på människor som befolkar och rör sig kring byggnaderna (även om historien bär på sin beskärda del av arkitekter som nog helst [...]Läs mer
De flesta kan nog skriva under på att tanken på att göra någonting många gånger är långt mer fantasieggande än att verkligen genomföra det i praktiken. Hur provocerande det än kan låta i en konstnärs öron bör kanske inte alla idéer förverkligas. Satt i relation till Vassil Simittchievs konst får påståendet en särskild innebörd. Som monumentalkonstnär i den kommunistiska bulgariska regimens tjänst kan man tänka sig att han gjorde offentliga konstverk som han senare efter flytten till Sverige 1975 önskade vore ogjorda. Hur det än är med den saken är [...]Läs mer
Vid Vårutställningen på Konstfack 2007 visade Marjolaine Lombard ett antal målningar på glas som närmast hade karaktären av tillfälliga besökare i vår värld. Dels på grund av själva materialet – glasmåleri av det slag som Lombard praktiserar leker medvetet med sin förmåga att pendla mellan förtätning och transparens – dels som ett resultat av själva presentationen. Verken var nämligen monterade ett stycke ut från väggen, eller placerade på en vagn av det slag som glasmästare brukar använda när de skall byta ut krossade skyltfönster. Men medan det yttre ramverket talade [...]Läs mer
Västerås är en viktig stad inom svensk graffitikonst. Här etablerades en hiphopscen redan 1983-84, samtidigt som i Göteborg, Malmö och Stockholm. I slutet av 80-talet gjorde Puppet en serie målningar som nådde världsrykte och en av dem – ”I’ll burn you all” – illustrerar graffiti om man står upp ordet i Nationalencyklopedien. Under 90-talets andra hälft blev staden en experimentverkstad för den svenska nolltoleransrörelsen med hårda massmediekampanjer och polisrazzior mot graffitimålare. Samtidigt blomstrade graffitiscenen och rapgruppen Loop Troop skapade sig ett namn med politiska låtar som bland annat behandlade konflikten [...]Läs mer

Publicerad 20 mars 2008Av Jennie FahlströmI Recensioner

Magasin 3, Stockholm: Tino Sehgal (6/3-4/5)

I Tino Sehgals utställning är salarna är tomma på traditionella objekt. En människa ligger på golvet i ett hörn och liksom vrider och vänder på sig, djupt försjunken i sina egna förehavanden. Lite längre in öppnas och stängs dörrar, men det är inte personalen som går för att hämta något utan försiktigt smyger den ena personen efter den andra in i det sista rummet, två män och tre kvinnor i olika åldrar. Med ryggarna vända mot mig rör de sig utmed väggarna för att, vad det verkar, inte avslöja sina [...]Läs mer
Det här är en utställning som man nog inte ska tycka om. Efter att under en kort tid ha befunnit sig på toppen av samtidskonstens agenda har den relationella estetiken tryckts ned i modden. Skall man vara politiskt korrekt idag skall man tala om den Stora Konsten och de Eviga Värdena (trots att ingen bryr sig om att lista ut vad detta egentligen betyder). Traditionellt måleri smäller högre än djärva experiment. Men inget av detta är särskilt nytt. Konsthistorien består av en lång serie in- och utandningar, där aktörerna på [...]Läs mer