Recensioner Kategori

Publicerad 29 november 2008Av Lars-Erik Hjertström LappalainenI Recensioner

Galleri Magnus Karlsson, Stockholm Thomas Broomé (13/11-21/12)

Genom konstens historia har ett generellt problem med relationen mellan text och figur i bilder upprättats och lösts på en mängd olika sätt. Text och figur för nämligen med sig varsin rumskonstruktion som står i förhållande till två olika subjekt eller kroppar, läsaren och betraktarens. Thomas Broomé tycks i sina textbilder låta de två olika rummen sammanfalla maximalt då det tecknade bordet helt består av ordet ”bord”, läsbart från samma position som man betraktar bilden. Flera saker förstör dock den enheten. Dels är bildrummet som sådant inte helt homogent i [...]Läs mer
Allt sedan surrealismens födelse på 1920-talet har dess karaktäristiska uttrycksformer fortsatt att fascinera publiken. Ett tecken på att det gäller ända in i våra dagar är inte minst den stora trängseln framför Salvador Dalís ”Den store onanisten” (1929) på Centro de arte Reina Sofías i Madrid. Turligt nog behöver man inte sätta sig på planet till Spanien för att få sig en dos av denna djupdykning i det undermedvetna begärets irrationella virrvarr. Det räcker med att åka till Arken några mil söder om Köpenhamn där ”Begärets triumf” just nu pågår [...]Läs mer

Publicerad 19 november 2008Av Mathias JanssonI Recensioner

Malmö Konsthall: ”Electrohype 2008” (15/11-25/1 2009)

“Electrohype”, biennalen för databaserad konst, har alltid varit en händelse som jag har sett fram mot. Utställningar med databaserad konst, eller konst med nya tekniker är inget man direkt är bortskämd med i Sverige. Även om det har blivit betydligt bättre de senaste åren. När “Electrohype” startade 1999 ansågs kombinationen datorer och konst fortfarande vara något nytt och något som konstvärlden såg med tveksamma blickar på. “Electrohype” fyllde därför en viktig funktion och gav oss möjlighet att vartannat år bli uppdaterade om vad som var det senaste inom området. Idag [...]Läs mer
I våra alltmer marknadsorienterade konsttider har begreppet ”varumärke” kommit att hamna alltmer i fokus. Framgångsrika konstnärer måste skaffa sig ett starkt varumärke heter det. Ungefär som om varumärket var något man photoshoppade ihop med hjälp av sin nyligen införskaffade dator. Givetvis är det inte så. Alla som sysslat med varumärkesbyggande vet att det fordras ganska mycket för att man ens skall kunna tala om något i termerna av ett ”varumärke”, och då är detta förmodligen resultatet av en lång process som mer har att göra med att vara stark i [...]Läs mer

Publicerad 7 november 2008Av Per BrunskogI Recensioner

28:e Biennalen i São Paulo (26/10-6/12)

Fundçáo är en av de äldsta konstbiennalerna och den var länge en av de mest betydelsefulla inom konstvärlden. Under senare år har fler och fler städer fått upp ögonen för biennalernas marknadsföringsvärde och deras betydelse för konstvärlden har tilltagit, vilket medfört att de gamla biennalerna inte längre har samma lyskraft. Denna den 28 biennalen i São Paulo är också hårdbantad i jämförelse med tidigare årgångar, och en tid såg den inte ut att bli av då den drabbats utav korruption och en förskingrad utställningsbudget. Som ett resultat av ekonomin och [...]Läs mer

Publicerad 30 oktober 2008Av Lars-Erik Hjertström LappalainenI Recensioner

wip:konsthall, Stockholm: Harun Farocki (25/10-1/11)

Under några dagar finns chansen att se en häpnadsväckande video om ett koncentrationsläger. Det låter nästan som en contradictio in adjecto eftersom ingenting brukar bekräfta tittarens förkunskaper mer än skildringar av nazisternas koncentrationsläger. Under 40 minuter visar Harun Farockis digitala video delar av ett material (16 mm) filmat i det holländska transitlägret Westerbork. Det är i sig ett fynd: kameramannen var själv fånge, så småningom mördad i ett annat läger, och beställaren av filmen var lägerkommendanten. Det direkt anstötliga med dessa bilder är att de visar ett vålds- och mordfritt [...]Läs mer
Det vilar något gengångaraktigt över den samtida konsten. Hur man än ser sig om dyker skuggorna upp ur det förflutna, skuggor av genrer och estetiska ideal som modernismen en gång för alla tyckt sig ha förpassat till historiens soptipp. Kanske är det inte så underligt att detta sker just nu. Inte bara därför att modernismen omvärderats och devalverats från estetisk norm till ännu en i den oändliga raden av konstnärliga uttrycksformer, utan lika mycket därför att det i osäkra tider brukar vara en naturlig mänsklig drift att söka sig tillbaka [...]Läs mer

Publicerad 14 oktober 2008Av Maria JohanssonI Recensioner

Hans Wigert och Valeria Montti Colque

Två utställningar som pågår nu med milsvida skillnader och intima likheter är Hans Wigerts utställning “The Honey Licker” på Lars Boman Gallery och Valeria Montti Colques utställning “Florida Confusions” på Mirai Projects. Båda är färgälskare med ett behov av att uttrycka sig och skillnaden, förutom förstås ålder och erfarenhet, är totalt olika referenser. Hans Wigerts målningar präglas av vardagsliv, vardagliga intryck och infall och landskapmålningar med fjäll och skogsmotiv. Ett renodlat naturmåleri med starka kontraster mellan ljus och skugga mixas med målningar med dråpliga inslag som två huvuden liggande intill [...]Läs mer

Publicerad 14 oktober 2008Av Lars-Erik Hjertström LappalainenI Recensioner

Magasin 3, Stockholm: ”Betwixt” (27/9-14/12)

Det första man får syn på är en påse gröna äpplen som står lutad mot en pelare. En minimal vibration av vardagsförundran träffar en: vem kånkar med sig så mycket äpplen, av vanligaste sort dessutom, till Frihamnen? Uppe på väggen till höger ser man då en gul-orange laserstråle. Den kommer ur ett plommonstop på väggen – så nu trillar äpplena ner i sitt surrealistiska sammanhang – skär genom rök som stiger ur en låda av plywood (en kub, om man vill stapla konsthistoriska referenser och akademiska leenden). Det ligger en [...]Läs mer

Publicerad 24 september 2008Av Lars-Erik Hjertström LappalainenI Recensioner

Milliken Gallery, Stockholm: Lisi Raskin (28/8-5/10)

Snarare än verk eller installationer verkar det nästan vara en bana som Lisi Raskin har gjort på Milliken. Ungefär en sådan bana som barn gör när de intar ett nytt rum, men hon har också gjort krigsarkitekturen och provsprängningslandskapen som den går genom. Längs den gör man på vissa ställen vissa saker av inget annat skäl än att bekräfta att banan finns. Man lyfter på luren vid kontrollbordet i bunkerrummet, tittar på skärmarna, ställer sig framför övervakningskameran. I nästa rum känner man på de ugnsfolieklädda väggarna, medveten om att det [...]Läs mer