<

Recensioner Kategori

Årets Vårutställning på Konstfack är den största någonsin, med 95 magistrar och 80 kandidater, en imponerande numerär som också visar prov på en professionalism som de senaste åren drivits allt längre. Många av de utställande studenterna spelar helt enkelt redan på den yrkesmässiga planhalvan, med allt vad detta innebär. Det är en stor fördel att Konstfack även detta år valt att låta några av institutionerna husera i det s.k. Höglagret, vilket gjort att utrymmet som varje student fått till sitt förfogande vuxit avsevärt. Det gör att man kunnat arbeta med [...]Läs mer
Att sätta samman grupputställningar är en konst i sig, och här finns det minst lika många skolor som det finns utställningsansvariga. 80- och 90-talet såg framväxten av starka curatorer som mer eller mindre enväldigt formade utställningarna efter en egen, distinkt idé. Många har ondgjort sig över denna förment auktoritära modell som i sina bästa stunder kunde producera utställningar med nya infallsvinklar på redan välbekanta konstnärskap, men som när det ville sig illa reducerade de deltagande konstnärernas verk till illustrationer av prefabricerade idéer. Under 2000-talet har den starka curatorn utmanats, både [...]Läs mer

Publicerad 7 maj 2008Av Per BrunskogI Recensioner

Lunds Konsthall: Luca Frei (19/4-11/5)

Vid Mårtenstorget i Lund ligger det en byggnad. En byggnad som har vissa funktioner och vissa givna och ogivna möjligheter. Den har också vissa mått och fysiska egenskaper. Den fylls med folk, och den töms på folk. Den fylls med innehåll och den töms på innehåll. Jag har min relation till byggnaden, du har din. Den är byggd vid en tidpunkt och en dag kommer den inte längre att existera, i alla fall inte i den fysiska gestaltning som idag. Byggnaden är Lunds Konsthall. En byggnad som är lätt att [...]Läs mer
De flesta konstnärer har väl någon gång suckat över det faktum att det mesta inom konsten redan tycks vara gjort – det är bara en fråga om att leta tillräckligt noga, så hittar man spåren. Det gör också att originalitet knappast är ett kriterium som nuförtiden automatiskt är liktydigt med hög konstnärlig kvalitet. Betydligt mer intressanta är också de konstnärer som förhåller sig till en tradition, där alla stigar är så upptrampade att det är svårt att hitta en enda orörd fläck. Under det senaste tiotalet år har många unga [...]Läs mer
Elevutställningar är alltid svåra att kritisera. Man riskerar att klippa vingar som nyss lärt sig flyga. Men ibland har man turen att komma in på en elevutställning som är både högkvalitativ, nydanande och sammanhängande. Fotohögskolans magisterutställning på Göteborgs Konsthall är allt detta och lite till. För några år sen led fotohögskolans utställningar av ett till synes konformistiskt konceptuellt fotografi som frossade i urbana icke-platser och nästintill osynliga människospår, för att inte tala om människorna som i pliktskyldig hausswolffsk tradition nästan alltid dolde eller vände bort sina huvuden. Nej, som tur [...]Läs mer
Det var länge sedan konsten enbart höll till inuti den vita kuben. Det är numera nästan vanligare att möta konstverk i köpcentret, i tunnelbanan och på hotel och restauranger än att stöta på den i dess traditionella sammanhang. Och även andra kulturinstitutioner tar gärna spjärn mot konsten när de skall mejsla ut en ny identitet i en föränderlig och alltmer komplicerad värld. Resultatet varierar förstås starkt i kvalitet och engagemang. I bästa fall gör konsten det möjligt att betrakta gamla, invanda sammanhang på ett helt nytt sätt. I värsta fall [...]Läs mer
”Graffiti är dagens kroki, i alla fall för killar” sade en konstnär till mig häromdagen. Med det menade han att en rad av de senaste årens mest uppmärksammade yngre konstnärer är eller har varit verksamma inom graffitin, men att det samtidigt inte är uppenbart i den konst de uppmärksammas för. Anders Krisár, Martin Jacobson och Oskar Korsár är tre namn som alla varit aktuella under säsongen – den sistnämnda med sin första separatutställning i New York. Så visst har konstnären en poäng. Men som konstvetare med intresse för graffiti och [...]Läs mer

Publicerad 8 april 2008Av Rikard EkholmI Recensioner

Galleri Olsson, Stockholm: Johan Scott (8/3-20/4)

Hur vet jag att konsten är autentisk?, är än i dag en bra fråga. Att beskriva ett verk som äkta kändes länge gammaldags. Inte så konstigt då ”min” generations konstverk handlade om – eller behandlade – ironi, appropriation och media. Sådant som medvetet gick stick i stäv med allt vad tradition var. Jag är född under andra halvan av 70-talet och postmodernismen för mig var inte radikal, utan det normala. Jag upplevde inte på plats krocken mellan ren modernism och oren postmodernism. Striden var över med minst tio år när [...]Läs mer
Jonas Dahlbergs konstnärskap har alltsedan första stund varit intimt förbundet med de byggnader och byggandsdetaljer som inte bara omger oss människor, utan utgör fundamentet för våra liv. Men det är knappast rummen och byggnaderna som uttryck för ett socioekonomiskt system som upptar huvuddelen av hans intresse. Moderna byggnader i all ära, det är ändå ytterst som sällsamma organismer de framstår i Dahlbergs verk. Arkitektur är omöjlig utan tanke på människor som befolkar och rör sig kring byggnaderna (även om historien bär på sin beskärda del av arkitekter som nog helst [...]Läs mer
De flesta kan nog skriva under på att tanken på att göra någonting många gånger är långt mer fantasieggande än att verkligen genomföra det i praktiken. Hur provocerande det än kan låta i en konstnärs öron bör kanske inte alla idéer förverkligas. Satt i relation till Vassil Simittchievs konst får påståendet en särskild innebörd. Som monumentalkonstnär i den kommunistiska bulgariska regimens tjänst kan man tänka sig att han gjorde offentliga konstverk som han senare efter flytten till Sverige 1975 önskade vore ogjorda. Hur det än är med den saken är [...]Läs mer