<

Recensioner Kategori

Pye Engström är en välkänd konstnär i Sverige och finns representerad på en rad offentliga platser runt om i landet. Hon började på Konstfack 1945 och fortsatte efter det med studier vid konstakademierna i Köpenhamn och Stockholm. Men det är ifrån sin ateljé i Rute på Gotland som de flesta av hennes arbeten har kommit till. Några dagar innan hennes retrospektiva utställning öppnade fyllde hon 80 år och med tanke på det så känns det som Gotlands Konstmuseum ger henne en riktigt välförtjänt hyllning. Pye Engström är i första hand [...]Läs mer
Våren 2008 tillbringade konstnären Rosa Barba i Sverige, resultatet av vistelsen blev det webbaserade konstprojektet ”Vertiginous Mapping” som finns utställt på Dia Art Foundation Artist’s Web Project: http://www.diacenter.org/barba/barba.html ”Vertiginous Mapping” är en interaktiv berättelse som utspelar sig i staden Alkuna norr om polcirkeln i landet Forgotten. Staden uppfördes på 50-talet och anpassades efter terrängen för att på bästa sätt bromsa upp de kalla polarvindarna. Pga. av en stor spricka uppkommen genom mångårig gruvdrift måste nu hela staden förflyttas till säkrare områden. Att det är staden Kiruna som ligger som förebild [...]Läs mer
Den ryska konstnärsgruppen AES+F visar videoverket ”Last Riot” på Kulturhuset fram till den 17 augusti. ”Last Riot” är en videotriptyk där man bl.a. ser unga män med nakna överkroppar avrätta sina motståndare med svärd i en långsam och utstuderad koreografisk dödskamp. Det är kanske inte så konstigt att många ha refererat till dataspelens våldsestetik när de har sett ”Last Riot”. Dataspelens fotorealistiska grafik och deras förkärlek för estetiska våldskildringar har länge stått i fokus, även om samma uttryckssätt återfinns i många samtida actionfilmer. ”Crouching Tiger, Hidden Dragon” och ”Hero” är [...]Läs mer

Publicerad 15 juni 2008Av Maria JohanssonI Recensioner

Skärets konsthall: Magnus Thierfelder (17/5-13/7)

Skärets konsthall är, som alla som varit där redan vet, en komprimerad konstupplevelse med kvalitet. Det är den minsta konsthall jag besökt men det är ett väldigt vackert hus och utsikten utanför är enorm, på gränsen till oändlig och gör intrycket större. Den ligger i en av Skånes vackraste trakter nära Kullaberg som under sommaren är ett riktigt semesterparadis av klippor, hav, sandstränder, fiskebodar och pittoreska småbåtshamnar. Är man i krokarna ska man absolut inte missa ett besök. Konsthallen som invigdes 2002 av Lars Nittve har sedan dess haft öppet [...]Läs mer

Publicerad 15 juni 2008Av Lena KarlssonI Recensioner

Lunds konsthall: Cecilia Edefalk (24/5-24/8)

Vem har egentligen tolkningsföreträde till ett konstverk eller en utställning? Frågan kan tyckas förlegad och förenklad. I ett utvidgat konstfält bör det ju finnas utrymme för både och, och mer därtill. Trots det kan det vara bra att vara medveten om att reaktioner, känslor och tankar som väcks i mötet med konsten kanske mer har med en själv att göra än med konstnärens intention. På samma sätt som kan det vara bra från konstnärens sida att inte styra sin publik alltför hårt. Cecilia Edefalk är en konstnär som långt ifrån [...]Läs mer

Publicerad 8 juni 2008Av Anders OlofssonI Recensioner

Moderna Museet, Stockholm: ”Eklips” (31/5-24/8)

Tidigare i år kunde vi se utställningen ”Tänd mörkret!” på Millesgården (den har tidigare kunnat ses på Göteborgs konstmuseum. Utställningen spände över perioden 1975-85, en period när den politiska konsten i 70-talstappning krackelerade, och efterträddes av konstnärliga uttryck som ofta innehöll lika stor politisk vrede mot orättvisar och godtycklig maktutövning, men med betydligt mindre av ideologisk renlärighet. Moderna Museets stora sommarutställning tar på sätt och vis vid där ”Tänd mörkret!” slutade. Som historisk fond har den globala utvecklingen sedan 80-talets slut och fram till dags dato. 80-talet – som också [...]Läs mer
Årets upplaga av Kungl. Konsthögskolans Vårutställning är den hittills mest omfångsrika, och tar i stort sett hela Konstakademiens hus vid Fredsgatan i anspråk. Förklaringen är enkel: i och med den s.k. Bolognaprocessen examinerar man nu ut två elevkategorier, dels magistrarna (5-årseleverna), dels kandidaterna (3-årseleverna). Men i och med att kandidaterna fösts samman högst uppe under taket i de lokaler som tidigare inhyste IASPIS ateljéer blir intrycket av utställningen ändå luftigt och spatiöst. Det är bara de konstnärer som visar videoverk som inte riktigt fått de omständigheter de förtjänar – det [...]Läs mer
Uta Barths fotografi ställer det mesta av vad vi brukar kalla ”fotokonst”. Under en lång följd av år har hon utforskat sitt eget närområde, främst av allt ateljén där verken kommer till. Det är ett lika klassiskt som symbolladdat motiv i konsten, men Barth hanterar det på ett ganska annorlunda sätt. Hon undviker nämligen alla ansatser till att spela på konsthistoriska referenser eller symboliska undertoner. I en tidigare serie bilder har hon till och med valt att placera motivet ur fokus, vilket gjort att vår koncentration som betraktare i stället [...]Läs mer
Årets Vårutställning på Konstfack är den största någonsin, med 95 magistrar och 80 kandidater, en imponerande numerär som också visar prov på en professionalism som de senaste åren drivits allt längre. Många av de utställande studenterna spelar helt enkelt redan på den yrkesmässiga planhalvan, med allt vad detta innebär. Det är en stor fördel att Konstfack även detta år valt att låta några av institutionerna husera i det s.k. Höglagret, vilket gjort att utrymmet som varje student fått till sitt förfogande vuxit avsevärt. Det gör att man kunnat arbeta med [...]Läs mer
Att sätta samman grupputställningar är en konst i sig, och här finns det minst lika många skolor som det finns utställningsansvariga. 80- och 90-talet såg framväxten av starka curatorer som mer eller mindre enväldigt formade utställningarna efter en egen, distinkt idé. Många har ondgjort sig över denna förment auktoritära modell som i sina bästa stunder kunde producera utställningar med nya infallsvinklar på redan välbekanta konstnärskap, men som när det ville sig illa reducerade de deltagande konstnärernas verk till illustrationer av prefabricerade idéer. Under 2000-talet har den starka curatorn utmanats, både [...]Läs mer