Gå och se! Kategori

Trädet i konsten är ett underskattat motiv. Men inte desto mindre effektfullt. Johanna Karlsson och Ann Böttcher är två konstnärer som tagit trädet in i samtidskonsten, och Katarina Klingspor Ekelund följer en likartad bana. Hos Galleri Anders Lundmark har hon skapat en fiktiv träddunge, där hennes teckningar av nakna, spröda trädstammar omsluter galleribesökaren. Precis som Böttcher och Karlsson är hon minutiöst noggrann med sitt hantverk, och tecknar träden tunt med rödpenna så att de yttersta grenarna påminner om nervtrådar på gränsen att försvinna ur synfältet. De gemensamma dragen är uppenbara, [...]Läs mer
När allt står och svajar och framtiden känns allt annat än förutsägbar känns det onekligen skönt med konst som inte surfar på trenderna och som heller inte gör anspråk på att leverera några slutgiltiga sanningar var sig om världen eller om konsten som sådan. Rickard Sollmans konstnärskap uppehåller sig vid de meditativa aspekterna av måleriet som består i att noggrant läsa av rummet och kalibrera återgivningen av de fysiska detaljer som så att säga konstituerar rummets ”grundämnen”: hörn, vinklar, räta linjer, kurvor. Renlärigt abstrakt blir han dock aldrig, hans målningar [...]Läs mer
Besatthet är knappast en egenskap som tillhör de mest framträdande i den samtida konsten. Distans och ironi har länge varit nyckelbegrepp, men en sådan hållning är inte lätt att befinna sig i en längre tid. Förr eller senare uppstår behovet att ge sig hän och gå på djupet, hur skruvat resultatet än må bli. Okonventionellt arbetande galleriet Mirai Projects har bjudit in konstnären Mikael Goralski för att curera en utställning med konstnärskollegerna Alberto Frigo och Charlotta Mickelsson. Tillsammans har de förvandlat det vanligtvis så sobra gallerirummet till en försåtlig exposé [...]Läs mer

Publicerad 1 november 2008Av Lars-Erik Hjertström LappalainenI Gå och se!

Magasin 3, Stockholm: Douglas Gordon & Philippe Parreno (1/11-14/12)

Den här porträttfilmen måste vara det mest uppmärksammade enskilda verket de senaste två åren. Gjord för såväl bio- som konstpubliken visades den omedelbart på både Cannesfestivalen och konstmässan i Basel. 17 kameror med olika film följer den de senaste decenniernas mest magiska fotbollsspelare, Zinedine Zidane, under en av hans matcher (den slutar med ett rött kort i andra halvlek). Någon enighet om vad filmen handlar verkar inte finnas. Något som ändå framhävs i filmen, genom textade Zidanecitat i början av både första och andra halvlek, är undran varför den där [...]Läs mer
Konst är en form av kommunikation. Men inte bara en kommunikation riktad till yttervärlden, utan lika mycket ett instrument med vars hjälp inre rörelser kan avläsas och dechiffreras. Då fungerar konsten närmast som en kompass, med vars hjälp man kan välja livsväg. Sara-Vide Ericson och Susanna Serrander är bägge vägväljare som med måleriets hjälp orienterar sig i livet och världen. När man kommer in i Galleri Mejans tudelade utställningslokal har man – pedagogiskt nog – de två vägväljarnas strategier synliga åt varsitt håll. Det klassiska livsvägvalet: vänster eller höger? Sara-Vide [...]Läs mer

Publicerad 31 oktober 2008Av Anders OlofssonI Gå och se!

Clarion Hotel, Stockholm: “Moving Image” (31/10-2/11)

Video som konstnärligt uttrycksmedel har existerat sedan (minst) 70-talet. Ändå möter man fortfarande ganska ofta föreställningen att videokonst är något märkligt och svårtillgängligt, något som inte är “riktig” konst utan mer en företeelse i skarven till underhållningsvärlden. Kanske just därför kan festivaler som “Moving Image” göra nytta. Under en helg får publiken möjlighet att stifta bekantskap med videokonst från de nordiska konsthögskolorna, på en plats mitt i stadsmiljöns utvidgade vardagsrum. “Moving Image” gick av stapeln första gången så tidigt som 2004, då under rubriken “Det här är inte film”. Denna [...]Läs mer
Att bli sedd är något som de flesta av oss eftertraktar. För många är det den enda bekräftelsen de kan få på sin egen existens. Men om den som ser vare sig är en människa eller ett djur, utan ett väsen av obestämbart ursprung? Alexandra Skarp har använt sitt eget ansikte som utgångspunkt för en serie bilder, men hennes konterfej har fotograferats i en konvex yta, som utplånat nästan alla reminiscenser av mänsklighet. Alla utom just ögonen, som möter oss med en ömsom forskande, ömsom frånvarande blick. Identifikationen är en [...]Läs mer

Publicerad 11 oktober 2008Av Anders OlofssonI Gå och se!

CFF, Stockholm: Martin Sjöberg (11/10-9/11)

Sakta men säkert börjar kriget i Irak att tränga in i samtidskonsten. Kanske i första hand i de länder vars medborgare har förstahandserfarenhet av kriget (inte minst USA), men också som upplevelser filtrerade av oss som står vid sidan av krigsskådeplatsen. Martin Sjöbergs utställning ”Another Glorious Battle for the Kingdom” skildrar konflikten genom tre verk, en serie teckningar, en skulptur och en video. Teckningarna, som har sitt ursprung i teckningar gjorda av irakiska skolbarn med dagstidningskarikatyrer som förlagor, har sina poänger om man ser dem som ett avstamp för ett [...]Läs mer
Mia Sundberg Galleri är ett av de få Stockholmsgallerier som verkligen kan sägas följa en spikrak och definitivt inte insmickrande linje. Med dödsföraktande konsekvens har man år efter år envisats med att ställa ut konstnärer som sällan haft förmågan att stryka publiken medhårs som sin främsta egenskap. Men kanske är det just i detta säregna varumärkesbyggande som sällsamma effekter uppstår, som i galleriets nya utställning med Bjørn Melhus. Tyske Melhus är en av den samtida konstens mest namnkunniga konstnärer, med utställningar på ett flertal av världens stora institutioner på sitt [...]Läs mer
Det ska vara en Caspar David Friedrich i år. Nyligen öppnade Kunsthal Charlottenburg sin stora utställning ”Caspar David Friedrich kom inte till Sverige… Han stannade i Danmark” med deltagande av bland andra Jan Håfström, Ann Böttcher, Leonard Forslund och Håkan Rehnberg. Samtliga dessa konstnärer har ett aktivt förhållande till den tyske romantikerns bilder. Detta gäller även Jakob Anckarsvärd, vars utställning ”Nocturne” tar pulsen på det murriga tyska naturmåleriet från romantikens högflodsår. Anckarsvärd drar sig inte för att ta ut svängarna. Här är det inte den postmoderna ironin eller den distanserade [...]Läs mer