Gå och se! Kategori

Mia Sundberg Galleri är ett av de få Stockholmsgallerier som verkligen kan sägas följa en spikrak och definitivt inte insmickrande linje. Med dödsföraktande konsekvens har man år efter år envisats med att ställa ut konstnärer som sällan haft förmågan att stryka publiken medhårs som sin främsta egenskap. Men kanske är det just i detta säregna varumärkesbyggande som sällsamma effekter uppstår, som i galleriets nya utställning med Bjørn Melhus. Tyske Melhus är en av den samtida konstens mest namnkunniga konstnärer, med utställningar på ett flertal av världens stora institutioner på sitt [...]Läs mer
Det ska vara en Caspar David Friedrich i år. Nyligen öppnade Kunsthal Charlottenburg sin stora utställning ”Caspar David Friedrich kom inte till Sverige… Han stannade i Danmark” med deltagande av bland andra Jan Håfström, Ann Böttcher, Leonard Forslund och Håkan Rehnberg. Samtliga dessa konstnärer har ett aktivt förhållande till den tyske romantikerns bilder. Detta gäller även Jakob Anckarsvärd, vars utställning ”Nocturne” tar pulsen på det murriga tyska naturmåleriet från romantikens högflodsår. Anckarsvärd drar sig inte för att ta ut svängarna. Här är det inte den postmoderna ironin eller den distanserade [...]Läs mer
Att verkligheten och tiden alltid är omformbar, att den inte är något som formuleras och spottas ut från ovan, för att förbli statisk och obestridd, är något konstnärerna Jennie Sundén och Mathilde Botfeldt (bilden) berör i sin konst. Botfeldt har kanske tidigare gjort sig mest känd för sin kläddesign, vilken även ingår i denna utställning, där den utgör en befriande och effektiv beståndsdel i det tematiska sammanhanget. Samtliga av Botfeldts verk ingår i projektet ”Traces”, där hon arbetar med skilda gestaltningssätt för att undersöka hur livet gradvis förändras – steg [...]Läs mer

Publicerad 10 oktober 2008Av Lars-Erik Hjertström LappalainenI Gå och se!

Galleri Niklas Belenius, Stockholm: Marie Sester (30/10-16/11)

Utställningen är exemplariskt överskådlig och vältitulerad: på sidoväggarna tre röntgenbilder av lastbilar; på väggen rakt fram en video som delvis består av samma bilder som de på väggarna; nere i hörnet en spegel som reagerar på närvaro och vrider sig efter betraktarens rörelser. Bilder som visar stillastående objekts osynliga inre, i kombination med en spegel vars följsamhet inte låter betraktaren se annat än sin egen synlighet, för trots sin rörlighet upptar kroppen hela tiden det mesta av spegeln (vilket gjorde det svårt att smygkika på de andra vernissagebesökarna genom den). [...]Läs mer
Allt åldras inte i skönhet, vilket gäller såväl människor som konstverk. Men i somliga fall råder raka motsatsen. Roj Friberg var redan på 70-talet en av våra mest intressanta konstnärer. I en tid som i så stor utsträckning ägnades åt likgiltig plakatkonst lyckades han även i bilder med dagspolitiskt innehåll skapa ett djup som fascinerar och skrämmer, och som ingen glömmer som någon gång har stått inför det. I sin nya utställning tar han oss med till en värld där Makten inte längre är lika tydlig. Visst är den synlig [...]Läs mer

Publicerad 4 september 2008Av Jennie FahlströmI Gå och se!

Moderna Museet, Stockholm: Johannes Nyholm (4/9-25/9)

Skitiga, fula och roliga på ett både tafatt och omedelbart vis förfaller figurerna i Johannes Nyholms animerade film ”Sagan om den lilla Dockpojken” i fyra delar. Tafattheten utgörs av figurernas lite klumpiga utförande, både till mimik och rörelse, det omedelbara däremot uppfattas genom överdrivna ljudeffekter, en avväpnande dialog och Johannes Nyholms lakoniska berättarröst. I den andra filmen om Dockpojken ska en kvinna komma på besök till pojken för att se på Ivanhoe tillsammans och när hon träder in i rummet utbrister hon frankt men samtidigt försiktigt: – Här luktar svett! [...]Läs mer

Publicerad 30 augusti 2008Av Lena KarlssonI Gå och se!

Galleri 21, Malmö: Leif Holmstrand (30/8-21/9)

Leif Holmstrand är en konstnär som det är svårt att inte tycka om. Det gäller även “Pim & Pom” som nu visas på Galleri 21. Liksom hans barnvagnar som i grovmaskiga nät tillverkade av blåfärgade rep i plast år 2006 hängde och dinglade från taket på Malmö konsthalls utställning “Malm 2” antydde tycks barndomstemat och nät i olika konstellationer vara återkommande inslag i hans konst. Nätets dubbeltydighet som beskyddande men samtidigt ett medel för att stänga in någon i fångenskap, framträder exempelvis i den installation där en madrass utgör stommen. [...]Läs mer
Knappt har konstsäsongen kommit ur starblocken så levererar Bonniers konsthall en magsopare som man sent skall glömma. Ann-Sofi Sidéns nya videoinstallation ”Vid sidan om” är nämligen av den karaktären. Sidén tillhör den kategori internationellt verksamma konstnärer som har förmågan att skapa och hålla ihop en hel installation byggd på rörliga bilder, något som är betydligt svårare än vad man kunde tro. Det går nämligen inte att enbart förlita sig på tekniken, dramaturgin och presentationen måste också fungera. Tidigare har hon ibland tenderat att driva komplexiteten lite väl långt, vilket gjort [...]Läs mer
“Less is more” lyder ett berömt uttalande från den legendariske arkitekten Ludwig Mies van der Rohe. För honom var devisen ett argument för att försvara formens renhet mot alllehanda försök till stilblandning och uppluckring. Men inom konsten har ”Less is more” blivit detsamma som att reducera formspråket så långt det någonsin är möjligt. För somliga har denna process blivit mer eller mindre ett självändamål och en övning i konsten att närma sig intet utan att helt förfalla till självutplåning. Ett skandalomsusat exempel på detta är Martin Creeds Turner-prisutställning 2001, där [...]Läs mer
Annika Larsson är en av våra mest framgångsrika unga videokonstnärer, med en lång rad internationella utställningar på sitt CV. Hennes filmer brukar kännetecknas av en laddad stämning, effektiv klippteknik och ett suggestivt soundtrack. I sitt nya verk ”Dolls” återknyter hon till teman som funnits med i hela hennes produktion, och som har att göra med relationen mellan individ och kollektiv, frihet och fångenskap, förtryckare och förtryckt. En central roll spelas ofta av själva den miljö i vilken skeendet utspelar sig, scenen som också symboliserar samhällsstrukturens mer repressiva sidor. I ”Dolls” [...]Läs mer