Gå och se! Kategori

Att tillägna sig Lenke Rothmans konst utan att ta hänsyn till hennes levnadsöde som överlevande efter förintelsen under andra världskriget låter sig inte så lätt göras. Sedd ur ett sådant perspektiv får tavlor med titlar som ”Hud” och ”Tvål” en annan innebörd än om man inte hade hennes personliga livsöde i åtanke. Men hennes konst kan mer än gärna ses utifrån andra kriterier där hennes konstnärskap inte placeras in i ett sådant fack. För Lenke Rothman verkar långt ifrån vara en person som låter sig bli ett offer för omständigheterna. [...]Läs mer
I  en tid när konstmarknadens aktörer hyllar måleriet i alla upptänkliga tonarter känns det som mer än en slump att Magasin 3 markerar vårsäsongen genom att ställa ut tre fotografiska konstnärskap: Miroslav Tichý (bilden) , Julia Margaret Cameron och Annika von Hausswolff. Mellan Tichý och Cameron kan det tyckas breda ut sig en avgrund (Annika von Hausswolff recenseras i en separat artikel). Outsidern och fridstöraren Miroslav Tichý har till det yttre inte mycket gemensamt med societetsladyn Julia Margaret Cameron, och detta konstaterande är inte först och främst byggt på jämförelsen [...]Läs mer

Publicerad 26 januari 2008Av Lena KarlssonI Gå och se!

Arken, Ishøj: Andreas Golder (26/1-18/5)

Den groteska kroppen var enligt Mikhael Bakhtin en viktig del av den karnevaliska motkultur som blomstrade under medeltiden och renässansen. Men uppfattningen av en avbildad kropp som grotesk har inte så mycket att göra med upplösningen av kroppens gränser som med dess öppningar, menar han vidare. Att det ofta är kroppsöppningar som mun, näsa och öron som antar förvrängda former i framställningar av groteska gestalter märks även i Andreas Golders måleri. I de två målningarna ”Jag med stort problem” och ”Jag som äldre med samma problem” är näsan kraftigt överdimensionerad [...]Läs mer

Publicerad 26 januari 2008Av Jennie FahlströmI Gå och se!

Kulturhuset, Stockholm: Maria Friberg (26/1-13/4)

Se upp i trappen annars får du gammal konst i nacken! Roslin, Zorn och de andra gubbarna har äntligen släppts ner från väggarna för att få sträcka på benen eller för att om möjligt lämna plats åt nya förmågor. Nedför Nationalmuseums långa trappa skuttar, rullar, snubblar och hoppar trehundra basketbollar som iklätts kulturens svarta klädnad, här i form av en löst sittande sammetsdrapering. Några dröjer sig dock kvar på de mittersta trappstegen, är det Rembrandt och Ruisdael som planerar en picknick på Skeppsholmen? Konsthistorien har plötsligt släppts ut, de gamla [...]Läs mer
Helena Mutanen är en av de mest intressanta konstnärerna av alla de som under de gångna tio åren utvidgat skulpturbegreppet i svensk konst, detta till trots för att hennes separatutställningar inte varit så många till antalet. Mutanens skulpturkonst bygger inte på idén om att producera stora, fysiskt imponerande föremål som skall betraktas på behörigt avstånd. Liksom kollegan Katarina Norling arbetar hon för det mesta i ett litet format, som kräver att betraktaren tar sig nära inpå objekten för att kunna uppleva dem till fullo. Och då är man lika fast [...]Läs mer

Publicerad 17 januari 2008Av Anders OlofssonI Gå och se!

Mirai Projects, Stockholm: Yoshiaki Kaihatsu (17/1-16/2)

Martin Kippenberger har gjort det. Liksom Barry X Ball. Jag tror till och med att Jacob Dahlgren varit inne på det. Vad det handlar om? Emballage och frigolit. Japanen Yoshiaki Kaihatsu sällar sig med sin första utställning i Sverige till frigolitens nobla brödraskap. Materialets lockelse skall inte underskattas. Små barn och husdjur vet vad det rör sig om, för de brukar visa större intresse för själva frigolitemballaget än för prylarna som frigoliten skyddar i transportlådan. Yoshiaki Kaihatsu återvinningskonst kan ur en aspekt ses som en förlängning av arte poveras upphöjelse [...]Läs mer
Det skall böjas i tid, och så vidare. Louise Dorphs utställning ”Debut” infaller året innan hon lämnar Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Raskt marscherat, men typiskt i en tid när konstmarknadens hunger efter nya stjärnor är större och omättligare än på länge. Men Louise Dorph är inget ”one-hit-wonder”. Hennes måleri har en originalitet som närmar sig det anakronistiska. Hon målar motiv ur en konventionell svensk verklighet, men med ett formspråk och färgval som leder tankarna till kontinentalt muralmåleri från det förra århundradet. Färgerna är få, ”osvenska” och pålagda med tydlig avgränsning [...]Läs mer

Publicerad 11 januari 2008Av Jacob KimvallI Gå och se!

ak28, Stockholm: Oskar Aglert (11/1-27/1)

Med en frätande och samtidigt milt ironisk sarkasm tar sig Oskar Aglert an dagens globala politiska maktstrukturer. Utgångspunkten är att inte bara acceptera utan också fullständigt bejaka den nyliberala drömmen om ständigt ökad ekonomisk tillväxt. I utställningen ”Accessoarer” presenterar Aglert olika förslag på ”hur jakten på snabb profit och makt skulle kunna lösas på ett effektivt och bekvämt sätt”. Och sålunda dragen till sin spets växlar drömmen omedelbart över i en skrämmande mara, såsom i ”Paradgata” skapad av turistkartor har en rad olika metropolers huvudgator smält samman till en enda [...]Läs mer
Patrick Nilssons teckningskonst är av det obehagligare slaget. Hans teknik är ren och avskalad, det finns inte mycket som stör det budskap han vill förmedla. För ett par år sedan visade han en serie månadstavlor, där varje månad bestod av en detaljerat återgiven våldsscen direkt ur Folkhemmets innersta. Just kombinationen av tidsserien och vardagligheten gjorde motivet än mer skrämmande: detta är tingens normala tillstånd i ett Sverige som är på väg att krackelera. I sin nya utställning har han i stället valt att använda ett helikopterperspektiv – eller är det [...]Läs mer
Lisa Jeannin står tillsammans med Nathalie Djurberg bakom de senaste årens boom för animationskonst. Men där Djurberg vanligtvis hållit sig innanför de ramar som en traditionell dramaturgi ställer upp har Jeannin valt ett mer associativt förhållningssätt, något hon accentuerar i sitt nya verk, videoinstallationen ”Gorilla Goddess Gangster and the Goblins”. Via en projektion uppdelad på tre separat skärmar utsätts betraktaren för en visuell berg- och dalbana där man letar förgäves efter ett övergripande sammanhang. Mellan den tokroliga fejkgudinnan Kali, leksakstrollen, gangstern av trolldeg och gorillan som emellanåt skymtar förbi finns [...]Läs mer