Alla artiklar av Magnus Bons

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Publicerad 10 juni 2018Av Magnus BonsI Gå och se!

Omvägar på Artipelag

Skogen som en förtätad plats, oberoende av vår mänskliga sfär. Naturen som gåtfull och gäckande, och en källa till möten bortom de vardagliga – det är tankar som tycks ligga till grund för Artipelags nya utställning Omvägar. Och varför inte? Speciellt om sommaren väcks vår romantiska syn på naturen till liv på nytt, förknippad med såväl molnfria drömmerier som mörkare underströmmar. Omvägar äger rum utomhus i den omgivande skogen, på ängarna och i strandlinjen runt konsthallen. Längs med slingrande naturstigar finns ett drygt tjugotal verk av tolv välkända konstnärer. Och [...]Läs mer

Publicerad 1 juni 2018Av Magnus BonsI Gå och se!

Dominique Gonzalez-Foerster på Corvi-Mora

Först ett litet utrymme med en tätt hängd bildvägg, därefter ett tomt rum. Eller vad som i alla fall till en början ser ut att vara ett rum helt utan konst. Det är vad som möter betraktaren i den franska konstnären Dominique Gonzalez-Foersters luftigt intima utställning på London-galleriet Corvi-Mora. Varken mer, eller mindre. Galleriet ligger i ett lugnt och välordnat bostadsområde strax intill en skolgård. Barnens glada stojande röster letar sig in från det öppna fönstret och skapar en behaglig kontrast till stillheten och de tomma vita väggarna. Rösterna förstärker [...]Läs mer
Spelet mellan ett abstrakt och ett realistiskt bildspråk har varit närvarande länge inom samtidskonsten. Åtminstone sedan 1960-talet har begreppsparet vridits och vänts på, av både svenska konstnärer och internationellt. Även om metoderna skiljer sig åt arbetar både Fredrik Söderberg hos Cecilia Hillström och Per Mårtensson på Elastic Gallery med effektfulla glidningar mellan föreställande och abstraherade bildlager. Först blir jag förbryllad av Fredrik Söderbergs utställning (ovan och överst). Osäker på hur jag ska förhålla mig till de väsensskilda målningarna som visas? För hur relaterar elegansen i akvarellens våldsamt realistiska scen med [...]Läs mer

Publicerad 9 april 2018Av Magnus BonsI Gå och se!

Rolf Hanson på Galleri Andersson/Sandström

Vad visar målningarna mig? Var befinner sig området som de beskriver? Vilken relation har målningarnas verklighet till den som jag rör mig i? Frågor av det här slaget inställer sig när jag betraktar Rolf Hansons nya målningar. Fast till en början handlar det mest om att ta in allt. Jag blir nästan bländad. Av mängden detaljer i målningarna, av färgerna, ljuset. Prakten. Inom varje målning finns fält med olika strukturer som rör sig i motsatta riktningar. Det var mer än tio år Hanson senast ställde ut, och uttrycket har skruvats [...]Läs mer

Publicerad 23 mars 2018Av Magnus BonsI Gå och se!

Giorgio Griffa på Camden Arts Centre

Den italienske konstnären Giorgio Griffa (f. 1936) säger att hans målningar har utförts i ett tillstånd av ”passiv koncentration”; en situation där han är öppen för de möjligheter som finns inbäddade i materialen han arbetar med, ogrundad duk och vattenbaserad färg. Griffa försöker känna efter vad väven och vad färgen vill – snarare än tvärtom. Han skapar genom att vara följsam mot materialens egna förutsättningar, och säger sig vara deras tjänare. Detta hindrar förstås inte att Griffas målningar ändå har ett eget, personligt utseende som varit sig rätt likt genom [...]Läs mer

Publicerad 1 mars 2018Av Magnus BonsI Recensioner

Kvie och Morelos i Göteborg

1977 öppnade den amerikanske konstnären Walter De Maria sitt ”New York Earth Room”. Ett rum, eller snarare ett mindre loft, fyllt med jord upp till någon meters höjd från golvet. Och vid ingången en glasskiva som den svarta myllan pressar sig mot. En gräns som omöjliggör inträde. Jorden är preparerad så att ingenting slår rot i den. Verket är permanent installerat på 141 Wooster Street – evighet är väl också en av De Marias konsts mest utmärkande egenskaper – och har hela tiden varit öppet för allmänheten. Det ägs och [...]Läs mer

Publicerad 15 februari 2018Av Magnus BonsI Gå och se!

Jens Fänge på Bonniers konsthall

Egentligen är allt samma bild. Likt ett evigt drama utspelar sig närmast identiska scener, om och om igen. Kvinnan och mannen, deras omslingrade kroppar, veka figurer inbegripna i ett intrikat gestaltat spel. Det är samtidigt intimt och öde, där både urvattnade gestalter och kroppsligt upphettade figurer uppträder. Jens Fänges delvis retrospektiva utställning på Bonniers konsthall är ett lyckat vågspel. Min inledande farhåga om att hans bildvärld kunde vara för begränsad för att fylla den väldiga ytan, kommer snart på skam. Motivisk upprepning resulterar istället i innehållslig fördjupning. Fänge behöver all [...]Läs mer

Publicerad 26 januari 2018Av Magnus BonsI Recensioner

Konstruktion och kaos

Arbetar konstnären antingen mot konstruktion eller kaos? Är valet mellan uppbyggnad och upplösning något av en grundförutsättning för skapandet? Om man ser till flera av säsongsöppningens utställningar tycks det i alla fall vara så, där flertalet verk lutar år det konstruktiva hållet. Både målningar och skulpturala objekt präglas av ett tätt bildbyggande och drivs av en förutbestämd lagbundenhet som tar sig olika uttryck. Olle Borgs och Sonja Larssons målningar tycks inta en position mot uppbyggnad, liksom även Michael Johanssons staplade objekt gör. Konstnärerna håller hårt i sina respektive tyglar med [...]Läs mer

Publicerad 25 januari 2018Av Magnus BonsI Konstkommentarer

Verbier Art Summit

Liftkorgen glider ljudlöst genom luften. Den rör sig högt över marken och jag svävar, liksom avskärmad från omgivningen, med träden nedanför som stora pinnar. Tystnaden och det snöklädda panoramat som breder ut sig under mina fötter gör färden upp till toppen närmast surrealistisk. Väl uppe är utsikten hisnande med alla spetsiga berg som dramatiskt tornar upp sig runt den klassiska alpina skidorten Verbier i Schweiz. Här på 2200 meters höjd finns ett antal utomhusskulpturer gjorda för att stå emot väder och vind, men flera av dem sticker endast upp en [...]Läs mer

Publicerad 18 december 2017Av Magnus BonsI Recensioner

4 fotoböcker: Antonsson, Bogren, Hedlund, Wågström

Lotta Antonsson, ”I Am a Woman” (Art and Theory Publishing) Form: Aoki Lotta Antonsson klipper och klistrar i gamla mjukporrtidningar från DDR. Hon sätter samman svartvita siluetter av väna modeller i motljus och kombinerar dem med snäckor och vackra strandstenar. Tillsammans bildar föremålen en samling åtråvärda objekt – för i Antonssons collage blir också kvinnorna till ting. Men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka bilderna? Hennes metod tycks dubbeltydig. Å ena sidan betonas de kulturella klichéer som bilderna förmedlar; kvinnokropparna och de torkade blombladens natur ställs tydligt mot [...]Läs mer