Alla artiklar av Karin Faxén Sporrong

”Haga. Cosy shopping and fika since 1648.” Jag står vid trapporna som leder upp till fästningen Skansen Kronan. Jag lyssnar på ett platsspecifikt ljudverk av Pia Sandström – men ser hela tiden den där svengelska, så flagrant ljugiga, cyniska banderollen över en av gågatorna. ”Cosy shopping.” Det är ju inte bara det att Haga historiskt sett varit en helt eländigt fattig stadsdel. På 1980-talet jämnades den dessutom i stort sett med marken. Det enda riktigt genuina här omkring är berget jag står vid, eller, snarare var. Att lyssna på det [...]Läs mer

Missa inte hur brittiska Phoebe Boswell använt den populära dejtingappen Tinder som ett instrument i en undersökning av segregation, rasism och sexism i Göteborg. Det blir kusligt effektivt. Det färdiga verket består av nästan ömsint utförda, glasade och ramade blyertsteckningar av de killselfies som kom upp i hennes närområde under hennes residency i Göteborg 2015. På väggen finns också texter från chattar med dessa killar – de uttrycker sig ohöljt sexistiskt, normaliserat och ogenerat om hennes utseende och ursprung. Även om man nog visste att atmosfären på Tinder var sunkig [...]Läs mer

Det finns en film där jazzlegenden Bill Evans spelar piano på Munchmuseet i Oslo 1966. På Youtube, händelsevis. Filmen förmedlar en direkt sympati mellan två konstnärskap. Ett slags trivsamt äktenskapstycke. Jag tänker på filmen eftersom något liknande pågår just nu på Munchmuseet. När Marlene Dumas, född 1953 i Kapstaden, gestaltar sitt förhållande till Edvard Munch (1863-1944), med utställningen “Måneuppgang”, blir resultatet ett slags konkretiserad personkemi. Dumas är sedan länge internationellt uppmärksammad för sitt socialt och politiskt laddade, experimentella måleri. Hon skapar intensiv, samtida och tidlös konst. Så, det finns likheter [...]Läs mer